Ur bokhyllan: Then grufweliga pesten

Prästen och hovpredikanten Henric Jacob Sivers skrift Historisk Beskrifning om Then grufweliga Pesten, Diger-Döden, eller Then Stora och Swarta Döden är en tidig dokumentation av pestsägner.

Sivers var kyrkoherde i Tryserum i nordöstra Småland. Han skrev 1751, att trots att det hade gått 400 år sedan pesten härjade, så hade menige man fortfarande mycket att berätta om digerdöden.

Så här berättade folk i Tryserum att pesten kom till socknen.

Uti thenna byen, Bode kallad, skal Digerdöden här i socknen hafwa tagit sin begynnelse, såsom folket ännu öfwer alt berättar. Ty några pigor ifrån denna byn, skola hafwa welat rida till Tryserums kyrka. Men när the ridit öfwer en bro, skola the hafwa med missnöje blifwit warse, at drängen, som åt twänne pigor sadlat hästarna, tagi bårt några stycken järnringar ifrå hästskorna. Ty wid hasarna af hästskor, woro tvänne ringar i forna dagar smidde eller fästade til en zirat, och at the skulle under ridandet gifwa et ljud, som små bjällror. Therföre skola the hafwa allesammans wändt om, at hämnas på drängen för thena them, efter theras mening, tilfogade skymfen, och icke allenast betagit drängen sin mandom, utan ock, tå han theröfwer upgaf andan, honom swept, med förewändning, at han hastigt hade fått slag och dödt. Thenna skamliga gerningen skal Gud hafwa straxt therpå straffat med digerdöden. så at thesse pigor uti Tryserums socken warit the första, som dödt uti thenna tå i Sweriges härjande farsoten.

Pestsägnerna är oräkneliga och runt om i landet berättas det om hur pesten nådde just den egna by, om pestsjuka som begravts levande och att endast en person i hela socknen överlevt farsoten.

Under Ljungby berättarfdestival 2012 åker vi på en resa i pestens fotspår i Sagobygden. Jag berättar de lokala sägnerna, historikern Dick Harrison sätter in sägnerna i det historiska sammanhanget och folkmusikanten Marie Länne-Persson bjuder på konsert i en medeltida kyrka. Boka redan nu in söndag em 17 juni.

Per Gustavsson