Alla vet hur det gick till när Gud skapade kvinnan av Adams revben medan han sov. Fast jag är inte så säker på att denna historia är riktigt sann. Enligt en gammalt rumänsk sägen var handlingen lite annorlunda. Att det var mannen som skapades först kan vara sant. Men när Gud ville skapa en kvinna då märkte Han att det inte fanns något material kvar. Allt var förbrukat! Då plockade Han månens rundhet, solstrålarnas ljus, vågornas böljande, grenverkets vajande, svalans spenslighet, blommornas doft och hindens kärleksfulla blick. Till dessa ingredienser tillade Han lövsångarens skygghet, påfågelns fåfänga, svanens graciösa hållning, duvans mildhet, vargens grymhet, diamantens hårdhet, marmorns kyla och eldens glöd. Allting blandade Gud ihop och skapade kvinnan som han skänkte till Adam.
Efter en vecka kom mannen till Gud och sade: ”Min herre, den varelse som du gav mig som livskamrat gör mig olycklig. Hon kräver all min uppmärksamhet, lämnar mig aldrig ifred, pratar för mycket, är nyckfull och gråter ofta utan anledning. Jag lider för mycket på grund av Eva. Jag orkar inte längre leva ihop med henne. Därför vill jag att du tar henne tillbaka.”
Gud lyssnade på mannens klagan och tog henne från honom. Efter en vecka kom Adam tillbaka och sade: ”Min herre, jag tycker att det var dumt av mig, när jag bad Dig att ta tillbaka min kvinna. Jag kan inte glömma hennes ljuva röst när hon pratade med mig. Hon sjöng i min närhet, hon såg kärleksfullt på mig, henne blick smekte min själ, hennes skratt klingade som fågelkvitter i mina öron. Jag ber dig på mina bara knän att återlämna Eva till mig för att jag inte kan leva utan denna underbara varelse.”
Daniel Onaca
Sagobygdens Blogg 
Denna story gillade jag mycket bättre än om revbenet.. =)
Den är sannare också! :-D
Häftigt, Daniel! Kan vara en hjälp att förstå saker och ting i livet…
Jag kom att tänka på att denna historia kan tolkas på olika sätt av männen och kvinnorna. En man kan dra slutsatsen att det är bra att ha sin kvinna trots alla brister som hon ser hos henne. En kvinna kan urskilja lärdomen att hon ska inte förminska sig genom att insistera på att finnas kvar i en mans liv. Om han verkligen älskar henne kommer han alltid tillbaka. Eller?
Tackar för kommentar och hoppas att det är inte bara du som hittar något slags mening i denna historia.
Visst passar det bra som illustration till teorin att halva texten är läsarens ?!