Tine filosoferar

Låt mig ge er en kort berättelse:

En dag kom en buddistisk munk på besök hos en klok gammal kvinna. Han frågade; ”Hur vet du vilken historia du skall berätta för dem som kommer och ber om råd?”

Den gamla kvinnan svarade; ”Jag föreställer mig att jag har en pil och en båge. När en person kommer till mig sträcker jag bak min hand i pil väskan, som jag bär på min rygg, vilken pil, vet jag inte. Sedan spänner jag min båge och skyter iväg pilen. Där pilen träffar målar vi gemensamt en måltavla”.

Föreställ dig att det sitter två människor nära varandra. En av dem berättar en historia, den andra lyssnar. I rummet mellan berättare och lyssnare kommer bilder att visa sig. Karaktärer kommer att skapa strider, möta andra varelser och övervinna svårigheter. Både personer kommer att ”se” historien och ändå kommer de var för sig att se sin ”egen” berättelse. Den delade berättelsen är varken mer eller mindre än en privat ägodel.

Jag tror aldrig vi är ensamma, ensamhet är i min värld en illusion 

Tine Winther

 

3 kommentarer

Under Att berätta

3 svar till “Tine filosoferar

  1. Tack Tine för dessa visa ord!
    För mig är det trots allt så att vissa saker i berättandet, som i allt skapande, det äger rum i ensamheten. För att
    det ska bli ett möte måste jag mellan varven
    få vila i mitt inre rum. Annars blir jag tom och förflackad och har inget att ge till någon annan människa – inte berättelser, inget annat heller. Sån är jag bara.

    kramar från
    Anna Lilljequist

    Anna Lilljequist

  2. Tine

    Jag håller med dig Anna, visst behöver vi ensamheten också. Vi behöver stunder för reflektion. När jag tänker ensamhet så tänker jag att jag aldrig är ensam med mina problem eller ”konstiga” tankar. Vi är väldigt lika som människor. Det är därför vi inte behöver en måltavla när vi skjuter iväg pilen.

  3. Bjørn Bensby

    Det var en dejlig lille fortælling. – med et helt andet sigte end den om Robin Hood som på vej til kappestrid i bueskydning ser pile leveret lige midt i en række skiver, og tænker noget med at her er måske hans overmand; indtil han kort før byen indhenter bueskytten som er i færd med at optegne skiven omkring en dirrende pil. …
    Din fortælling indeholder et krav om et egentligt møde mellem to mennesker, hvor en samtale med gensidig åbenhed udvikler fællesskabet mellem dem.
    En smuk og vigtig forudsætning i vore liv.
    Tak for den berigelse!

Lämna ett svar till Bjørn Bensby Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s