Nu är det fem år sedan stormen Gudrun. I mitt letande efter sägner i min nya hembygd Göinge hittade jag följande förklaring på varför det stormade en gång.
Göingarna var de misstänksamma mot folk som kom långt norrifrån. Många trodde att dessa kunde ställa till förtret och att de var trollkunniga. Man kallade dem för finnar, finnkäringar, lappar och norrbaggar. Vargens förekomst så långt söder ut som Göinge förklarades ibland med att de var drivna dit av trollkunniga finnar, som också hade förmåga att få bort dem igen. De troddes också kunna sätta sjukdomar på folk och rå över väder och vind.
En dag kom några norrbaggar till byn Röke. Det var två karlar och en kvinna och de såg mer ut som troll än folk. De stannade vid en gård och bad om husrum för natten, men husbonden sa nej. Främlingarna försvann och gick norrut mot den lilla byn Algustorp. På vägen dit gick de genom bondens furuskog och skapade en sådan häftig storm att många av de största furorna om natten rycktes upp med roten. Ännu fler bröts av som om de varit torr halm. Det konstiga var att ingen annan skog i Röke socken fick den minsta skada.
Är du nyfiken på hur sägner uppstår och lever vidare hittar du många funderingar kring detta i min nya bok Göingesägner, Bokpro förlag 2009. En bok inte bara för göingar.
Per Gustavsson
Sagobygdens Blogg 