Etikettarkiv: Folktro

by | 12 april 2026 · 20:09

Tre varv motsols

Under påskledigheten läste jag med stor behållning Per Faxnelds romandebut Tre varv motsols och kände direkt att jag ville skriva några rader om den här på bloggen. Tre varv motsols är nämligen en roman som passar som hand i handske med det vi sysslar med i Sagobygden; sägner, sagor och folkloristik. Den är dessutom utmärkt skriven och väldigt läsvärd!

Utöver det ständigt närvarande folkloristiska temat så är det här främst en spänningsroman med övernaturliga inslag. Året är 1929 och hjältinnan, Edda Erlenstam, är en självständig, vetgirig och skicklig arkivassistent vid Uppsala Landsmålsarkiv. Hon saknar själv akademisk utbildning, vilket hon har komplex för och ofta påminns om, men utför ändå sitt arbete med bravur. Hennes arbete går ut på att samla in, katalogisera och bevara folktraditioner och folkminnen från olika områden. Alltså precis den sortens immateriella kulturarv som i mångt och mycket ligger till grund för Sagobygden och vår verksamhet här.

Edda får i romanens början tips om en svartkonstbok från 1600-talet som skulle finnas till försäljning hos en bonde i Jämtland. En så pass gammal svartkonstbok vore en rejäl fjäder i hatten, såväl för arkivet som för henne själv. Hon ger sig därför av från Uppsala till Jämtland på en insamlingsresa och för att samtidigt, med arkivchefens godkännande, införskaffa svartkonstboken. Väl ute på den jämtländska landsbygden visar sig förvärvandet inte vara så lätt som hon först hoppats och hon dras in i en farlig härva fylld av olika mystiska och ofta illasinnade karaktärer.

Romanfiguren Edda bygger på den verkliga arkivassistenten och folklivsforskaren Ella Odstedt (1892-1967), en kvinna som haft en enorm betydelse för insamlandet och bevarandet av folkminnen i våra folkminnesarkiv. Faxneld har förstås tagit sig friheter när det gäller att skildra Eddas inre monolog och hennes agerande i olika situationer, romanens händelser är helt klart fiktion. Men likheterna mellan den fiktiva och den reella kvinnan är ingående och medvetet gjorda. Exempel på detta är hur båda Edda och Ella alltid genomförde sina insamlingsresor beväpnade med revolver och hur de båda plågades av sömnproblem.

Ella Odstedts inflytande på folklivsforskningen kan knappast överskattas och trots sin brist på formella studier blev hon 1955 utsedd till filosofie hedersdoktor. Den som vill veta mer om verklighetens Ella kan läsa mer om henne i Institutet för språk- folkminnens folkminnesblogg. Eller varför inte läsa hennes mest kända och inflytelserika publikation Varulven i svenskt folktradition (1943)?

När man läser Tre varv motsols märks det är en roman som det ligger mycket efterforskning bakom. Detta syns tydligt i porträtterandet av Edda, men framför allt blir det påtagligt i alla detaljer kring folktro och folkliga traditioner. Små detaljer om hur till exempel uppgrävda dödingben användes i magiska syften eller hur vättarna troddes bete sig vävs in i berättelsen som helhet och skapar en tyngd och en trovärdighet som hade saknats om författaren hade haft en mer fragmentarisk kännedom om ämnet. För en folktro-nörd som mig lyfter det boken enormt. Faxneld, som är professor i religionsvetenskap, har bland annat utgått från just folkminnesuppteckningar ur Institutet för språk- och folkminnens arkiv (dåtidens Landsmålsarkiv). Framför allt har han förstås tittat på uppteckningar som insamlats av Ella Odstedt själv och sådana som skildrar folktro och traditioner i Jämtlandsområdet.

Tre varv motsols är som sagt Per Faxnelds debutroman, men han har tidigare kommit ut med skönlitteratur i form av korta folkgotiska skräckberättelser i boken Offerträdet (2020). Dessutom ligger han bakom ett helt gäng läsvärda vetenskapliga publikationer varav hans doktorsavhandling Satanic Feminism (2014) nog är den mest kända. Att just Tre varv motsols är debuten inom romangenren bådar dock väldigt gott. Förhoppningsvis kan det kanske komma fler framöver, det kommer åtminstone jag hålla tummarna för.

1 kommentar

Under Folktro och traditioner, Litteratur

Taggat som , , ,

by | 15 juni 2020 · 15:38

Vänster hand och motsols, en ny bok af Bengt af Klintberg

1965 gav Bengt af Klintberg ut Svenska trollformler i Wahlström & Widstrands pocketserie, där den hade numreringen 95. Då var jag 13 år gammal och jag tror inte att jag köpte boken utgivningsåret, men något år senare. Eftersom det var en originalpocketutgåva var den billigare än andra böcker och jag hade råd att betala 9 kronor och 50 öre. 

Varför jag köpte den vet jag inte riktigt. Men i 15-årsåldern läste jag mycket poesi och jag kände Bengt af Klintberg som poet. Mina favoritpoeter var Guillaume Apollinaire och Blaise Cendrars och en favoritbok var Akrobater i tredjeklasskupé, som Gunnar Harding översatte till svenska 1967. Det är ju modern diktning med surrealistiska inslag. Men kanske var det just det irrationella i trollformlerna som lockade mig, det oväntade, det fula, tabun. Trollformlerna visade upp ett annat tänkande.

Svenska trollformler var den första boken i mitt folkloristiska bibliotek, om vi undantar någon sagosamling för barn. Men då hade jag ju ingen aning om att jag skulle ägna en stor del av mitt yrkesliv åt det folkliga berättandet. Jag vet inte hur många gånger jag läst boken, både den fylliga inledningen och själva trollformlerna, men den limmade pocketboken har idag lösa sidor.

Nu, drygt ett halvsekel senare, återvänder Bengt af Klintberg till trollformlerna och ger ut Vänster hand och motsols. Magiska riter från förr. I den förra boken stod själva diktningen i centrum, i den nya boken ligger tyngdpunkten på de magiska handlingarna. Även denna gång är antalet exempel som återges exakt etthundra.

Riterna är indelade efter ämnesområden såsom barnafödsel, jakt och fiske, skåda in i framtiden och väcka och döva kärlek.  Många av de magiska handlingarna har varit allmänt förekommande, men författaren väljer i flera fall att återge mindre kända varianter på en allmän rit. Ett vanligt sätt att väcka kärlek var att flickan gav pojken en dryck med några droppar av menstruationsblod eller mat med finklippt pubeshår. Men det exempel som Klintberg väljer att återge är detta:

Om du har fattat kärlek till en man och vill vara säker på att få honom, ska du sila en dryck genom en näsduk som du har fuktat med dina tårar under nattvardsgång i kyrkan. Bjud honom sedan på den drycken, så kommer han att besvara din kärlek.

Språket i riterna är ofta kortfattat, men ändå uttrycksfullt. Författaren har valt att förhålla sig fritt till källans text, men trogen innehållet. Jag tycker det har blivit mycket lyckat, och ibland närmar sig texterna poesin i de gamla trollformlerna. En del texter avviker och en individuell röst gör sig gällande och mycket närvarande. Flera av dessa texter är från senare tid.

Samlingen ger belägg för att människors uppfinningsrikedom och fantasi har varit obegränsad, när det gäller att hitta på handlingar för att uppnå ett önskat resultat.

Samlingens stora värde är också de kunniga kommentarerna efter varje ritexempel med källhänvisning och lästips, liksom inledningen. Bengt af Klintberg kan konsten att skriva lärt och enkelt på en och samma gång. Det här lilla avsnittet ur inledningen lyckas fånga vad det i grunden handlar om, fler ord behövs inte för att sätta in företeelsen i ett större samhälleligt sammanhang.

Ett nyckelord när det gäller mag är ”makt”. Magisk makt skiljer sig från fysisk, social och ekonomisk makt. Den består av kunskap om hur man kan utnyttja de översinnliga krafterna för egna syften. De som har tagit den i bruk är ofta människor med begränsad tillgång till de tre andra exemplen på makt.

Jag skriver inte mer, för jag tycker att du ska botanisera i boken själv. Men jag kan utlova underhållande och lärorik läsning. Och själv är jag övertygad om att jag kommer att återvända till den nya boken lika ofta som jag gjort till Svenska trollformler.

Per Gustavsson

Bengt af Klintberg: Vänster hand och motsols. Magiska riter från förr. Lund, Ellerströms förlag, 2020.

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner, Litteratur

Taggat som , , , ,

by | 20 december 2011 · 19:05

Berättandets magi i radio 2

Viveca Jedholm och Daniel Gustavsson gestaltar flera karaktärer. Esmeralda Moberg, sångerska som sjunger och spelar älvor, skogsrå och mara. Christopher Kelly gestaltar mylingen.

I dessa digitala cybertider är berättelserna i Tro och väsen jätteviktiga för den unga generationen.

Det säger skådespelaren Pale Olofsson, som spelar en av huvudrollerna som en mångsysslande, lite disträ morfar med stor berättartalang och mycket fantasi i Utbildningsradions magiska radioserie Tro och väsen. Pale spelar mot 13-åriga talangen Eira Uddenmyr Strand som gestaltar det vetgiriga barnbarnet Elin som älskar att lyssna på berättelser om övernaturliga och mystiska saker.

Många av våra svenska väsen har blivit romantiserade i modern tid. Älvor som bokmärken med blommor i håret, gulliga och snälla. Näcken som sitter fridfullt på sin sten i ån och spelar vacker musik, tomten som kommer på julafton och delar ut julklappar.

I Tro och väsen har vi valt att visa deras rätta sidor – lömska, illasinnade och farliga. Näcken förtrollar en spelman så han inte kan sluta spela, älvorna drar in en ung man i älvdansen och gör honom tokig och galen, lyktgubben lurar ner morfar i vattnet på mossen så han nästan drunknar.

Jag kände när jag i somras skrev manus till serien att det skulle bli bra, att jag hittat rätt i ton och dramatik. När jag nu hör det färdiga resultatet kan jag konstatera att det överträffar mina förväntningar. Alla inblandade – skådespelare, musiker, ljudtekniker och statister – svarar för lysande insatser. Det känns som vi skapat en svensk radioklassiker som kommer att leva länge och kittla fantasin hos många.

Det mest fantastiska, det som gör programmen speciella och magiska är Anders Kampes skräddarsydda musik. Anders Kampe är en synnerligen begåvad elev på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm som komponerat all musik till Tro och väsen. När jag skrev manus hade samarbetet med Anders redan pågått i några månader. Därför kunde jag skriva in musiken i varje berättelse, som jag tänkte mig hur den skulle vara. Resultatet är tio program där musiken bär berättelserna, som färgar och förstärker, som skapar en magisk stämning.

Jag vill också lyfta fram skådespelaren Daniel Gustavsson som finns med i samtliga program. Med ackuratess gestaltar han den lömske näcken, ett elakt troll, en illmarig vätte och många andra färgstarka karaktärer. Sist – och faktiskt minst – några ord om 8-årige goss-sopranen Christopher Kelly som i sitt allra första professionella uppdrag sjunger mylingens visa så håret reser sig på lyssnaren.

Den primära målgruppen för Tro och väsen är barn i åldrarna 6-9 år. Men en god historia är en god historia varför berättelserna i serien kan uppskattas av alla oavsett ålder. En mig närstående kvinna i 50-årsåldern fick förhandslyssna på programmet om näcken. Hon skriver i ett mejl några dagar senare:

Anders, det var verkligen magiskt! Jag rördes till tårar och nu kräver jag att du ser till att UR ger ut Tro och väsen som CD-box så att landets alla mor- och farföräldrar kan köpa och spela upp för sina barnbarn.

Anders Edgren

foto: Erik Amkoff/UR (bilden på Esmeralda privat)

Missade du Anders första inlägg om programserien, hittar du det här.

UR producera också en TV-serie med namnet Mytologerna som kommer att sändas i SVT  Barnkanalen med start 10 januari. Samma tio väsen som i radioserien, men gestaltade på ett lite annorlunda vis. I Mytologerna är det två unga superagenter som möter och fångar in elaka, listiga och oförutsägbara väsen i en värld där allt kan hända. Manus och regi Fredde Granberg.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Taggat som , , , ,