Bastardus SaNs: Erik Broström, My Gudmundsdotter och Niki Lazarevic
Fredrik Karlsson bedriver magi med ljungbybor
Sara Arámbula
Erik Ask-Upmark
Marianne Engström 
Foto: Björn Gullander
Författararkiv: Sagomuseet
Berättarfestival i Ljungby centrum
Festivalinvigningen på Grand
Jubileumsfestival på gång
Förväntningsfull invigningspublik
Bengt-Göran Söderlind och Per Gustavsson förättade invigningsceremonin
Lise Saeter
Hugh Lupton
Nadin Al Khalidi
Artist-in-Recidence; Erik Ask-Upmark, Anders Granström, Nadin Al Khalidi och Sara Arámbula (Foto: Björn Gullander)
Mickelpriset 2014
Motivering:
Berättaren Göran Hemberg tilldelas Mickelpriset 2014 för sitt ständiga utforskande av scenberättandets möjligheter. Han har gått sina egna berättarvägar där filosofi, demokrati och samtalet alltid fått stor plats.
Göran Hemberg är snart 73 år , boende i Stockholm. Han var en av berättarna som medverkade på den allra första berättarfestivalen 1990. Redan då kunde han konsten att fängsla sin publik med stor poetisk känsla och inlevelse. Sedan dess har han varit en central person i den svenska berättarrörelsen. Han var delaktig när Berättarnätet blidares på 1990-talet och pådrivande när regionala organisationer byggdes upp på 2000-talet. Göran har utvecklat en repertoar som innehåller stora epos som Odyssén, Markusevangeliet, Hervararsagan och Beowulf . Samtidigt har han vårdat samtalet och utvecklat metoder för berättanden av minnen.
13 juni 2014 · 22:15
Unescos Generalförsamling har godkänt oss som rådgivare
Vid Unescos mellanstatliga kommitté möte i december 2013, i Baku Azerbajdzjan, fattades ett beslut att Berättarnätet Kronoberg skulle erhålla en ackreditering som rådgivare till Unesco rörande det immateriella kulturarvet. Något som vi blev väldigt glada över och skrev om här på hemsidan. Unescos Generalförsamling, vilka möts blott vartannat år, måste dock godkänna det som den mellanstatliga kommittén har beslutat. I förra veckan träffades så General församlingen i Paris och vi fick vår slutgiltiga ackreditering även av det högsta beslutande organet. Stolta lyckliga och glada är vi över detta! Läs gärna det pressmeddelande som har gått ut från Institutet för språk och folkminnen (som är den myndighet som har regeringens uppdrag att arbeta med Konventionen för tryggandet av det immateriella kulturarvet)
Institutet för språk och folkminnen har skickat ut följande pressmeddelande:
PRESSMEDDELANDE
Svenska organisationer blir rådgivare för Unescos konvention om det immateriella kulturarvet
I dagarna har Berättarnätet Kronoberg och Eric Sahlström Institutet blivit utsedda till rådgivare för Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet.
Utmärkelsen är unik eftersom det är första gången som svenska icke statliga kulturorganisationer får en sådan ackreditering. Beslutet fattades under generalförsamlingens möte i Paris, den 2–4 juni 2014.
– Vi som arbetar med konventionen är förstås särskilt stolta eftersom det innebär att det svenska arbetet med Unesco fördjupas. Att bli ackrediterad är ett erkännande av att det i Sverige finns ideella aktörer som har stor kunskap och kompetens om hur immateriella kulturarv i Sverige ska förvaltas, menar Annika Sjöberg, unescosamordnare vid Institutet för språk och folkminnen.
– Ackrediteringen är ett viktigt led i det svenska arbetet med målet att engagera utövarna i konventionsarbetet. Några av de områden som konventionen täcker in är olika typer av framträdanden, såsom musik och dans, och muntliga traditioner och uttryck – områden som Eric Sahlström Institutet och Berättarnätet Kronoberg är verksamma inom, säger Annika Sjöberg vidare.
Institutet för språk och folkminnen har ett uppdrag av regeringen att utveckla arbetet med tillämpningen av konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet i Sverige. Konventionen är inriktad mot att trygga det som inte går att ta på, som till exempel speciella kunskaper och traditioner. Målet är att föra vidare kulturell mångfald, mänsklig skaparkraft, traditioner och uttryck till kommande generationer, att höja medvetandet om immateriella kulturarv och att främja internationellt samarbete och bistånd.
Under Att berätta
En sägen från Catarina Walles
Vantamannen
”Jag fryser så om mina händer, jag fryser så om mina händer”.
Det hände sig på den tiden då de fattigaste bodde närmast kusten, att männen farit ut på vrakfiske.
Hösten hade kommit snabbt och dimman låg tät, nu gällde det att få fisk så att man klarade sig över vintern. Männen var väl påklädda, men hade flutit ifrån varandra i sina vrakekor. Småslumrade gjorde de mitt i natten och hjälptes åt var eka.
Plötsligt vaknar en av männen med ett ryck och är med ens klarvaken! Visst hörde han någon ropa på honom, visst gjorde han det? Visserligen var han kanske lite småfrusen och hungrig, men visst hade han hört?
”Jag fryser så om mina händer”. Jo, där kom rösten igen, men var kom den ifrån? Ännu en gång hörde han: ”Jag fryser så om mina händer”. Nu hade han hört det klart och tydligt och det kom från sjön, från havet.
Det måste vara en av havsfru som ropade på honom och hjälpte man inte till kunde det gå riktigt galet! Han kastade snabbt sina nya hemmastickade vantar i sjön och hoppades att inte få alldeles för mycket skäll när han kom hem till frun.
Mannen väckte snabbt de andra i båten och de männen de kunde höra nära omkring sig. De berättade att havsfrun hade kallat och att hon frös.
De kom lyckligt i land, alla de som hörsammat att havsfrun ropat på dem. Endast någon timme senare började blåsa upp till storm, en ordentlig storm närmare orkan hade de blivit varnade för. Männen de inte nådde när de varnade, såg de aldrig mer.
Den man som skänkte sina nystickade vantar fick alltid en riklig fångst varje gång han var ute på fiske och kanske tack vare det fick inget skäll av frun för att han kastade sina nya vantar i sjön.
Det här hände för länge sedan vid kusten mellan Åhus och Yngsjö på den östra sidan av Skåne, har du vägarna förbi så gå gärna ner till kusten och titta. Händelsen har fått en väg uppkallad efter sig: Vantamansvägen. Däremot kan jag inte lova dig att du får rikligt med fisk.
Catarina Walles, Transval – strax utanför Åhus
Under Att berätta
”Stängt mellan hägg och syren”
Ja, denna fantastiska tid på året, perioden mellan blomningstiden för hägg och syren, när allt i naturen vaknar upp, när fåglar försöker överträffa varandra i skönsång och vi vänder våra vintertrötta ansikten upp emot solen närhelst den visar sig, då borde vi entledigas från våra värv för att bara kunna vara ute och njuta av undret som sker framför våra ögon varje år.
Själv följer jag ivrigt flyttfåglarnas ankomst. Min far lyfte på (den tänkta) hatten när den förste staren visade sig och den traditionen upprätthåller jag nogsamt.
En vårfågel med ett märkligt läte är enkelbeckasinen. När den faller i luften, åstadkoms ett ljud när luften pressas genom de yttersta stjärtfjädrarna, det låter som den ropar hehehe-rarna. (here = småländska för pojke). Enligt folktro i Västbo var det en vallpojke som fått till uppgift att valla getter. Men han var både lat och elak, han byggde en liten inhägnad till getterna och i den fick de tillbringa dagarna medan han själv latade sig. Varje kväll drev han hem getterna med en grov käpp och hindrade dem från att stanna och beta. Men en dag när han kom och skulle föra hem getterna var de döda allihop. Han förstod inte det utan trodde att de sov. Med hårda slag försökte han väcka dem. Då ingrep Vår Herre. Som straff för att han plågat getterna dömdes han till att flyga utan att någonsin få sätta sig på marken. När vi ser fågeln störtdyka i luften och hör det karaktäristiska ljudet, betyder det att han hoppas på att han avtjänat sitt straff, men inte förrän han har flugit i etthundra år för varje get som han slog ihjäl har han sonat sitt brott. Så han måste återta sitt eviga flygande.
Denna sägen och många andra kan läsas i Ingvar Svanbergs bok Fåglar i svensk folklig tradition (Dialogos förlag, 2013).
Uttrycket ”Stängt mellan hägg och syren” hänförs till den årliga period då skomakargesäller enligt skråbestämmelser skulle friställas för att ge sig ut på vandring. Vissa skomakerier stängde verksamheten under gesällens frånvaro och det kunde då tydas som att skomakaren stängt för att njuta av den bästa tiden på året (källa Wikipedia)
/Saga Alexandersson
Renovering på museet pågår
Så sitter han äntligen här på Sagomuseet i Ljungby.
– Vem då, undrar ni förstås…
Jan Pol (Jerzy Przybyl), konstnären. Han kom med fru och en dotter från Polen 1981. Slog ner sin bopåle i Sverige, närmare bestämt i Västervik. Utställningar med Jans alster har synts på många ställen i världen. Han är ett verkligt snille på träsnideri och ger sig även i kast med att forma betong till olika häftiga troll.
När Sagomuseet var klart behövdes en port som gästerna kunde gå igenom. Mästaren Jan Pol fick uppdraget.
För tretton år sedan dekorerade Jan vår port med två stycken tavlor i träsnideri. Han formade även två skator som hälsar besökarna välkomna. Inne i museets trädgård formade han i betong tre troll.
Nu behöver porten verkligen restaureras och vi har plockat in de två skatorna samt de två fint utmejslade träskulpturtavlorna med troll, vättar, jättar, lindorm och annat otyg. Tidens tand har gjort att all färg nästan har försvunnit.
Jan har nu suttit på en pinnstol i ett av rummen på museet, tittat in i tavlorna funderat, skrapat och målat. Vilken skillnad! Nästa gång du besöker Sagomuseet går då in genom porten och tänk på mannen Jan Pol som skapat dessa många milda, goa, ömsinta, elaka, stridiga varelser med sin hand.
Var ska du åka på din semester? Jag ska i alla fall åka till Gamleby. Där finns ett berg som heter Garpendansberget.
Jan har varit här på berget och skulpterat 80 varelser, troll, vättar, skogsrå, prinsessor. Jag är helt säker på att detta kommer bli en fin semesterdag för mig och min familj.
Siw Svensson
Under Att berätta
Program för Berättarfestivalen
Programmet har funnits på festivalens hemsida i flera veckor, men nu kommer även pappersprogrammet. Det är på tryckeriet och vi hoppas få det i vår hand inom några dagar. Vill du inte vänta så länge kan du ladda ner pappersprogrammet som pdf- fil. Klicka på länken nedan.
Bilder från Sagomuseets 15 – års kalas
Föreställningen börjar
Liz i serveringstagen
Mums!
Varsågoda
Kalas i dagarna 3!
Den 1 april 1990 slogs Sagomuseet upp sina portar för första gången. Så den 1 april i år firade vi, om än lite stillsamt bland personalen med tårta och minnen från gångna år. Men om det var lugnt den 1 april hos oss var det allt annat här igår! Vi bestämde oss för att vi ville fira med våra besökare, därför har vi bjudit in till öppet hus nu under påsklovets onsdag och torsdag.
Båda dessa dagar har vi barnberättande, guidningar, gratis entré och bjuder på Majvors goda hembakta påskbakelser.
Igår när vi öppnade museidörren möttes vi av en härlig mängd av förväntansfulla barnögon, flera klädda till riktigt fina påskkärringar! Där stod de, med föräldrar och mor-farföräldrar, sken i kapp med vårens härliga solstrålar som spred vänlig värme över vår fina trädgård. Även trädgården sken, efter att vår trädgårdsmästare Stig varit här och ”putsat” inför kalaset. I det ny pålagda gruset gick en strid ström barn och vuxna in i museet för att bänka sig i berättarrummet för en 30 minuters barnföreställning. Ja, det var verkligen en ström, skulle den sina? Allt fler tillkom, fler trasmattor och stolar plockades fram, alla fick plats! Men rätt som det var utbrast Mikael; ”Men det står ju ett helt fotbollslag till i foajén”!! Fler var alltså på ingång! Fler stolar, mattor och med organisation var alla tillslut på plats.
Det blev en härlig föreställning med inte mindre än fyra berättare. Siw gjorde en bejublad höna som berättade om när hon skulle baka en pannkaka, barn som vuxna skrattade gott åt Siws underbara höna. Mikael levandegjorde sagan om tuppen som skulle hämta hem kvarnen som malde silverpengar från Kungen på ett mycket uppskattat sätt, sällan har ni sett en sådan tupp kan jag lova! Berättaren Anders Granström var på besök och gjorde oss äran att berätta. Han tog oss in i sagans underbara värld ut på svindlande äventyr och fängslade barn och vuxna. Avslutade gjorde undertecknad med historier om påskkärringar och deras listigheter som man bör ser upp med. Efter avslutad föreställning fick Agneta J:son Granemalm den grannlaga uppgiften att guida våra besökare, och många var de! Dagen rullade på med fler visningar än planerat. Vi hade en härlig kalasstämning hela dagen!
På eftermiddagen fick vi ett överraskande och glatt besök av kommunens kultur- och fritidsförvaltning som kom och uppvaktade oss med en blomma!
Genom fönstret ser jag att det redan är folk på väg till oss, bakelser bakas, trasmattor läggs fram, kaffe kokas! Vad det är härligt att fylla 15 år!! Nu väntar vi bara på besök av just DIG!
Välkommen!
Meg Nömgård
Sagobygdens Blogg 