Författararkiv: Sagomuseet

Det är den 3 augusti. En av programpunkterna i årets utbud av berättartillfällen runtom i sagobygden infaller idag. Jag ska åka till Tingsryd och träffa Tingsås hembygdsförening i Stenfors. Det ser ut att bli en av årets varmaste dagar. Trots att vi välsignats med en rejäl och välkommen regnskur ihop med åskknallar under efternatten, stiger nu temperaturen snabbt till 26-27 grader. Jag bor långt ifrån Tingsryd, en koll på Eniro berättar att det är 13,1 mil enkel resa och att restiden är 2 timmar och 7 minuter från mitt hem utanför Värnamo. Redan när jag står och steker nypotatis kl 11 till en rekordtidig lunch börjar jag undra vad det är jag har gett mig in på, om det egentligen var så himla klokt av mig att boka in mig på just det berättandet. Men det är så dags att tänka på det nu.

När jag kommit en bit på väg har klockan passerat 13 och dagens sommarprogram i radions P1 börjar. Det blir en glad överraskning, Bea Uusma är dagens sommarvärd. Det var hon som fick fjolårets Augustpris i kategorin fackböcker för boken Expeditionen, min kärlekshistoria, den handlar om ingenjör Andrées expedition för att upptäcka Nordpolen 1897. Jag tyckte mycket om boken och rattar förväntansfullt in bästa mottagningsstationen. Den moderna luftkonditioneringen i bilen till trots är det väldigt varmt i bilen och utetemperaturen visar på respektingivande 30 grader. Innan radioprogrammet startade, hade jag försökt föreställa mig hur det skulle bli i Stenfors. Monica Eriksson hade berättat för mig att vi skulle vara i det fria, invid en herrgårdsruin. Det lät idylliskt nog för någon vecka sedan, men hur skulle det bli idag, i hettan? Skulle någon enda vettig människa komma? Med risk för att få värmeslag? Nåja, Monika hade lovat dyka upp och dessutom ha kaffe med till mig, i värsta fall fick vi väl uppsöka något ställe i skuggan och få oss en kopp och en pratstund.
Bea Uusmas program började. Det kunde inte haft ett mera lämpligt innehåll. Hon berättade om hur hon, för att sätta sig in i polarfararnas situation, hade rest till Vitön och ställt sig i strumplästen på isen i 15 graders kyla och sedan hoppat ner i en upphackad vak. Vattentemperaturen låg på minus 3 grader, vattnets fryspunkt är lägre där eftersom det är så saltmättat. Inlevelsefullt berättade hon om snösörja och isande storm. Jag märkte att dessa skildringar gjorde att bilens hetta inte besvärade mig längre och när jag nådde Stenfors kände jag mig riktigt fräsch.
Här väntade mig en skön överraskning. Berättarplatsen låg på en vacker plats, skuggad av väldiga lövträd alldeles vid kanten av en liten sjö utanför den forna herrgården. Vinden förde ljuvlig svalka från vattnet in över platsen, där bänkar satts ut i en inbjudande cirkel. Några hade redan kommit fastän det var gott om tid kvar till utsatt tid, och sedan droppade det in fler i en jämn ström. Hembygdsföreningars medlemmar är min favoritpublik, de är rätt ofta pensionärer, och även de som kanske besväras av diverse kroppsliga skröpligheter har glimten i ögat och ett glatt humör.
Jag började berätta. Rubriken var Furstar och vanligt folk, vilket hade fått mig att bland annat välja berättelser om hur kungar och betydelsefulla män kommer till korta i mötet med kluriga enkla pojkar som genom att visa hjälpsamhet och medmänsklighet får redskap att överlista överheten. Publikens uppmuntrande gensvar i form av leenden och bekräftande nickar, detta som vi berättare är så beroende av, gjorde det lätt att finna orden och få flyt.
Och så var det kaffepaus, då var det roligt att få komma till tals med en och annan. Och som avslutning för dagen en kort berättelse till innan jag tackade för mig och för det fina gensvar jag mött.
Tack Monika och ni andra i Tingsås hembygdsförening! Och till er andra som bor i sagobygden och dess grannskap – det finns ett antal programpunkter kvar som är värda att besöka, ta en titt på hemsidans kalendarium och välj!

Saga Alexanderson

När flera människor är samlade och minglar med varandra på fest, i jobbsammanhang eller på konferens är det oundvikligt, förr eller senare frågar någon ”vad jobbar du med då?” Jag svarar: ”jag är berättande socialarbetare” Denna någon som såg så glad ut alldeles nyss, ser nu ut som ett frågetecken ”förlåt du är vad?”
Att säga att jag är socialarbetare är det ingen som ifrågasätter, det är ett vanligt yrke. Berättare är exotiskt, det låter spännande, ”något man kanske gör med barn? wow vuxensagor, spännande” De vill höra mera, ”Vad berättar du? Föreställningar? Oj vad spännande! Hur väljer du dina historier? Är du typ som skådespelare då? Nä ok, men vem kommer på föreställningarna? Det här har jag aldrig hört om, det låter jättespännande”
Som berättare får jag många frågar. Som socialarbetare får jag mera kommentarer ”ett viktigt jobb, det måste vara tufft ibland, alla dessa människoöden” Att sätta ihop de två yrkestitlarna, skapar därför en del extra frågor, och ibland har jag själv svårt att besvara dem, för det är ju en titel jag själv har skapat.
Så vad är det egentligen jag gör? Varför tycker jag det är roligt att berätta? Varför kombinerar jag det med socialt arbete? Ja det frågade jag mig själv om och om igen, utan att få ett riktigt svar. Så jag började söka på nätet. Kanske var jag inte den enda som berättade sagor för mina klienter, sagor som skapade ett samförstånd. Nej jag är inte ensam, det kanske inte är så vanligt i Sverige, men jag är inte ensam. Sedan kom nästa fråga; Vad gör det med människor att höra sagor? Vad är det jag gör när jag berättar och berör?
För att få svar på mina frågor sökte jag åter på nätet och hittade Magisterprogrammet i praktisk kunskap på Södertörns högskola. Programmet handlar om det egna yrkeskunnandet, och vänder sig till den som redan är ute i arbetslivet och är intresserad av möten med människor på olika sätt och som har det som en central del i yrkeskompetensen. Genom det egna skrivandet i essäform utvecklar man en förmåga att kritiskt bedöma och redogöra för sin egen yrkesutövning.
Genom att se på mitt yrkeskunnande utifrån ett filosofiskt perspektiv får jag nu en fördjupad förståelse för mitt yrke och det jag utför. Så vad är det jag gör… lugn, jag har just avslutat första året av två. När höstterminen börjar, börjar också magisteruppsatsskrivandet på allvar. Så nu hoppas jag att lagom till Berättarfestivalen 2015 då kan jag svara på frågorna ”Så varför berättar du?” ”Vad är en berättande socialarbetare?”

Tine Winther

En bild av och från 2014 års festival

Tänk att det redan är över! Man är lika förundrad varje år. Det är så lång förberedelsetid sedan är allt över efter fem festivaldagar! Man drar en djup andning när man står där med alla lokalers nycklar i handen och det är dags att stänga till för sista gången för detta år. Då har vi genomfört en dryg vecka, med för- och efterarbete, då det känns som om vi varit i farten dygnet runt. Ett års planering har levererats!

Vi som arbetar med festivalen lever med den året runt. Efter semestern, som nu hägra, påbörjar vi arbetet med 2015 års festival. Eller rättare sagt så är den redan i rullning. Att göra en festival av denna storlek kräver sitt förarbete, det är som ett stort puzzel. Alla bitarna ska falla på plats och passa. Längs med vägen får man upp bra idéer och tankar på upplägg och artister. Men ibland passar/ryms de inte i den kommande festivalen. Dessa tankar placeras då in i pärmen för kommande festival år, en pärm som är innehållsrik kan jag lova! Så när sommaren närmar sitt slut, så samlas vi åter igen kring festivalen, slår upp pärmen, tittar på alla goda idéer, och puzzlet börjar läggas igen. Faktum är att några artister redan är bokade för 2015! Men dem väntar vi med att avslöja…

Efter 25 år är vi lyckligt lottade, flera hör av sig till oss för att få medverka. Ofta fler än vi kan ta in, och så ska det passa med puzzlet också. Har du goda idéer på artister, förbättringar, nya inslag etc så är du hjärtligt välkommen att höra av dig till oss. Kanske din idé/förslag passar 2015. Eller så hamnar den i vår pärm för kommande år! Men glöm inte att puzzlet börjar läggas tidigt så hör av dig i tid!

Stort tack till alla besökare, artister, Musik i Sagobygd, volontärer, sponsorer, bidragsgivare och mina underbara kollegor som gjort ett utmärkt jobb– det har varit fantastiskt roligt att möta er alla, utan er ingen festival!

På återseende 2015!

Meg Nömgård

PS: Glöm nu inte att det finns massor av berättande i sommar, över hela landet, vad som sker hos oss finner du  om du klickar på länken nedan.
Sommarprogram

Varmt välkommen! D.S.

Ulla Sjö berättade gripande om sitt liv

Och Bengt svarade

Ulla Stark tillsammans med geten Svartspira och drängen berättade för barn om hur det var i Sverige för länge sedan. 

Stilstudie av årets Mickelpristagare, Göran Hemberg, vid seminariet om i islänningasagor när han berättar Gisli Súrssons saga.          (Foto: Björn Gullander)

Anders Karlsson

Sara Arámbula, Roland Eiman och Anders Karlsson med Mikael Thomasson som värd i Gästgivaregården    (Foto: Björn Gullander)