Författararkiv: Sagomuseet

Hipp Hipp Hurra, idag firar vi 15 år!

4820271311_8c6665f516

Ja det är 15 år sedan Sagomuseet slog upp sina portar, den 1 april 1999, en dag vald med omsorg kan jag lova!

Men vi får nog erkänna att det inte var helt självklart hur museet skulle utformas. För hur bygger man ett museum över något som inte syns? Onekligen är det lättare med ett museum som innehåller materiella ting, så som tavlor, flintyxor, guldskatter eller dräkter. Men ett sådant museum var det ju inte tal om. Per Gustavsson berättade för mig lite tankar bakom museet som jag tänkte delge er, denna dag till ära:

”Det jag kan säga var att det var en spännande utmaning att skapa ett museum över muntliga berättelser. Det fanns ju ingen direkt förebild. Efter mycket funderande, stötande och blötande, kom vi fram till att vi skulle skapa ett konstnärligt museum med en muntlighet i själva atmosfären, något inspirerande, något vackert, hänförande som skapade lust till det berättande ordet. Och då blev det ganska så naturligt att engagera Kjell Sundberg och Mia Einarsdotter.

Museet skulle vara ett kalejdoskop, gnistrande skimrande bitar som skulle kunna fogs ihop till olika bilder allt utifrån perspektivet Ett kalejdoskop som man inte tröttnade på. Ständigt skulle man kunna se nya bitar, foga nya bilder, inte minst bilder i betraktarens egen fantasi.”

Personligen tycker jag att de lyckades! Det är ett kalejdoskop och det finns faktiskt nya saker och berättelser att fortfarande upptäcka, även för mig som tjänstgör i huset. Man blir fort hemmablind! Även om utställningen är densamme så utvecklas museets verksamhet ständigt, och så hoppas jag att det ska fortsätta. Idag firar vi med tårta på kontoret men på påsklovet vill vi fira med alla! Därför har vi fri entré den 16:e och 17:e april. Museet är då öppet mellan kl 11.30-16.00, vi bjuder även på fika.

För båda dagarna gäller:

11.30 Barnberättande hör spännande berättelser som påskkärringar

12.00 Berättarguidning

14.00 Berättarguidning

Väl mött och hoppas du vill komma och fira med oss!

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

En dansk fortællers reflektioner över en svensk bok

untitleduntitled

Sagor at berätta och leka
Per Gustavsson. Natur och Kultur 2014

Jeg har læst en fin bog om kunsten at fortælle historier for mindre børn. Den er skrevet af fortælleren og forfatteren Per Gustavsson.
Jeg er selv fortæller, og som underviser af pædagoger i historiefortælling har jeg savnet netop denne bog, som med varme og viden viser, hvor enkelt, fornøjeligt og vigtigt det er at fortælle eventyr mundtligt for mindre børn.
Som læser bliver man smittet af forfatterens fortælleglæde og lyst til at videregive sine mangeårige erfaringer fra eventyrfortælling med børnegrupper. Og der er noget at hente. Der er enkle og klare råd til den, der står på spring for selv at komme i gang med at fortælle. Man skal bare gå i gang, lyder de opmuntrende ord. Man behøver ikke have specielle evner for at kunne fortælle levende for børn. Det er lysten, der driver værket. Man skal blot vælge et eventyr, man kan lide, siger forfatteren – ”jeg er overbevist om, at du kommer til at opleve, at det går lettere, end du troede.” Det er sådanne ord, pædagogen har brug for midt i en travl hverdag. At fortælle mundtligt for en børnegruppe skal gøres til noget enkelt og overskueligt. Enhver der har lyst skal kunne være med.
Bogen giver råd til den, der endnu ikke har erfaringer med at fortælle og til den, der har lidt erfaring, men som savner inspiration til at tilegne sig et større repertoire af anvendelige eventyr. En del pædagoger kan fortælle Bukke Bruse eller Pandekagen. Men her viser forfatteren, at der findes et større skatkammer af korte eventyr, som de mindre børn kan have glæde og gavn af at lytte og lege til. Det er bare at gå på jagt og tage for sig i bogens rige udvalg.
I bogens indledning siger forfatteren, at man ved at fortælle eventyr, kan styrke barnets udvikling såvel sprogligt som personligt. Det hører til nogle af kerneområderne for ethvert pædagogisk arbejde at styrke børnenes personlige udvikling. Det kan man for eksempel gøre ved at arbejde med eventyrfortælling i sin børnegruppe, siger forfatteren. For det at lytte til et eventyr kan fungere på samme måde som når barnet indgår i en udviklende leg, hvor det undersøger og bearbejde de udfordringer, det møder i hverdagen.
Størstedelen af bogen består af en samling korte eventyr til børn i alderen fra to til fem år. De er lette at tilegne sig og er genfortalt i et enkelt sprog. De bærer endvidere præg af forfatterens humor og indlevelse i det lille barns måde at opfatte verden på. Her er et eksempel. I eventyret Tommeliden hører vi om drengen, der er så lille, at han kan gemme sig i et nøglehul, i en vante eller et skab. Han kommer ud for mange farer, men til sidst kommer han hjem til sin far og mor. Eventyret slutter med ordene, ”Men det skal I vide, at det stadig hænder, at Tommeliden stikker af hjemmefra, uden at hans mor og far ved af det. Han kan li´ eventyr.”
Jeg synes, at denne bog om barnets første møde med eventyret fortjener at blive udbredt til alle, der er sammen med mindre børn, pædagoger, forældre, bedsteforældre, bibliotekarer, socialarbejdere og andre.
Det der overordnet betager mig ved bogen er det engagement, der lægges for dagen. Man skal fortælle eventyr for mindre børn. Det er en vigtig sag.
Forfatterens ord understøttes af bogens fascinerende billeder af børn, der lytter med alle sanser åbne.

København d. 25. marts 2014

Lene Brok

Medlemmar i Berättarnätet Kronoberg kan köpa boken till medlemspris. Läs mer här.

1 kommentar

Under Att berätta, Litteratur

Det blir en kall vår!

4900614727_1f1c0d72a3_z

I morse när jag steg upp var det minus, gräset var fruset, bilrutan behövdes skapas! Dessutom sa svärmor i telefon att i eftermiddag skulle det snöa. Kanske inget märkvärdigt med det, om det inte hade varit just denna dag vårfrudagen/ tranedagen/ våffeldagen, kärt barn har många namn!

Vårfrudagen är nämligen vändpunkten mellan vinter och vår och därför sa man förr att frös natten till vårfrudagen skulle det sedan frysa i fyrtio nätter och lika mycket snö som det ligger på takets skuggsida skall bli liggande på nordvettande sluttningar till midsommar.

Utefter detta utlåtande bör man alltså inte byta ut vinterdäcken, plocka undan långkalsongerna eller raggsockarna. Raggsockarna hoppas jag annars att ni hängde upp innan ni la er att sova igår! Visst målade ni alla tranteckningar och satte upp i fönstret igår kväll, lät spjället till spisen stå öppet så Tranan kunde komma in och fylla sockarna med godis. På Sagomuseet kom Tranan på besök och till morgonfikat fanns välfyllda strumpor med godsaker. Är du sugen på att läsa mer om Trandagen läs här: http://www.kalmarlansmuseum.se/jenny-nystrom/jennys-hogtider/var/trandagen/

Om ni missade sockupphängning kan ni ju alltid äta en smarrig våffla, denna våffeldag. Det är ”vårfrudag” som har ombildats till ”våffeldag”. Ett mycket smakligt språkigt ombildande får man väl tillstå! Läs mer om våffeldagen på: http://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/varfrudagen-vaffeldagen
/Meg Nömgård

3 kommentarer

Under Att berätta

Möten med minnen

4900571925_173a29ed4e_z

Nu har vi satt igång med specialanpassad museivisning som vänder sig till personer med demenssjukdom och deras anhöriga.
I fredags eftermiddag fick sju föranmälda besökare titta in i Sagomuseet. De tittade stort omkring sig. Första rummet är vår butik. Ställde frågor om detta 160 år gamla hus, hur ser man att det är gammalt? Vi titta på taket väggarna och golvet. Hur låter gammalt golv? Vi pratar om hur det såg ut hemma hos besökarna. Någon känner igen ”butik”. Besökaren har haft butik nere i Skåne för längesedan. De sålde livsmedel, strumpor, handdukar. Denna kvinna är så pigg i ögonen hon tycker detta är roligt.
Vi går runt i museet och träffar på jättekvinnan, Lindormen, Gloson och trollen. Vi samtalar mycket om Gloson för den har någon blivit varnad för av sin mor. Eller säger hon efter en stund, kanske var det mormor. Alla tycker det är ett hemskt väsen. Kunde denna verkligen springa mellan benen och skrämma livet ur folk. Hur kan man skydda sig mot Gloson? Vi korsar benen och klarar oss undan. Det kommer skratt från alla…
Lindormen är det ingen som vill krypa in i. De tycker den ser hemsk ut, uschianamej! Frågorna uteblir… På 1800-talet levde Hyltén-Cavallius här, han skulle ge 100 eller 1000 kr till den som kunde fånga en Lindorm. Ingen av deltagarna idag har hört talas om detta gamla stora väsen.

Nu går vi in i Smålandsrummet. Här har trollmor varit inne och bytt ut människobarnet och lagt dit sitt eget trollbarn. Detta kallades ”bortbyting”. Hur ser trollen ut? Hur kunde man skydda sig mot trollen? Varför ville trollmor så gärna ha ett människobarn?
Vaggan står på golvet, nu gungar vi och avslutar med att sjunga ”När trollmor har lagt de elva små trollen”…
– Nu vill jag gå hem, det snöar mycket ute. Tänk om vi inte kommer hem. Detta oroar. Ja, det har snöat hela tiden som gruppen varit inne i Sagomuseet. Det orors mera, hur ska vi komma hem?
Välkomna nästa månad. På programmet står sagor, sägner och gåtor. Ta med någon gåta så försöker vi lösa den tillsammans.
Kappa, mössa, vantar på, nu så ska vi hemåt gå…
Berättat av Siw Svensson

3 kommentarer

Under Att berätta

En berättares intryck från Sydafrika, del 2

Igår besökte vi Robben Island, ön där Nelson Mandela och andra ANC medlemmar satt fängslade under många år. Guidningen innehåll en hel del berättelser om fruktansvärda händelser, men också några humoristiska anekdoter. Här är en av det senare slaget:

Under tiden man hölls fängslad på ön hade man ingen kontakt med yttervärlden, radio, tidningar och alla andra informationskanaler var förbjudna. Den enda kontakt med yttervärlden var prästen som kom för att predika i kyrkan varje söndag. Två fångar hade upptäckt att prästen alltid hade med sig dagens tidning när han kom på besök. Den förvarades i en portfölj. Fångarna gjorde nu följande plan: En söndag skulle en av dem önska att få be en bön tillsammans med prästen, under bönen skulle den andre smyga iväg och stjäla tidningen, när stölden var fullbordad var planen att tjuven skulle återvända och knacka sin kompis på ryggen så att han kunde avsluta bönen. Allt gick bra till att börja med . Den bedjande kamraten bad en lång stund, men tidningstjuven syntes inte till. Kamraten vågade inte sluta, utan bad sitt livs längsta bön, högt i kyrkan. Till slut återvände tjuven. Han hade blivit så till sig över att äntligen få läsa nyheter att han blivit sittande i ett närliggande rum och helt glömt bort tid och rum

1 kommentar

Under Att berätta

Lajv på Ljungby Berättarfestival

1174708_10151778072106201_359400679_n

I år kommer vi parallellt med festivalen ha ett Lajv ute i skogarna, en bit från staden. Lajvarna kommer att besöka festivalen och festivalbesökarna kommer ha chans att prova på lajv. På bilden ser du Saga Sunniva Bergh. Hon är den som ansvarar för planeringen av Lajvet. Läs mer på Lajvets egen hemsida:

http://ginnungagap.se/?page_id=15

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Kvinnliga musiker – Historier som inte berättats.

I höst har jag läst:
Marie Selander – Inte riktigt lika viktigt?: om kvinnliga musiker och glömd musik
Marie Selander är verkligen en legend och pionjär inom svenskt musikliv. Hon började spela och turnera med ”tjejgruppen” Nursery Rhymes redan på sextiotalet. Femtio år senare skriver hon om sina erfarenheter av att vara kvinnlig musiker och alldeles för ofta bli bedömd för sitt utseende istället för sina musikaliska kvalitéer. Boken berättar dock inte bara Maries historia, utan  här samlas en mängd levnadsöden som vi aldrig hört om förut.
images

Det är historierna om pionjärerna, t ex gitarrister i amerikanska södern som lyfts bort från historiebeskrivningen bara för att de var kvinnor, men här beskrivs också verkligheten för sena nittonhundratalets unga kvinnliga musiker. En av alla berättelser som bitit sig fast i minnet är den om svårigheten med att vara mamma och turnerande  punkmusiker. Med både humor och en aning dåligt samvete berättar medlemmar från Tant Strul och Pink Champagne om denna verkliget.
 Boken ställer många  frågor och ger förslag på hur man kan nå en viktig förändring  Läs den.

 

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Cup song

Har du hört du hört och sett cup song? Likt en löpeld har den spridit sig under det senaste året. På skolgårdar, i klassrum och på fikabord görs numera denna ekvilibristiska övning. Det är en kombination av sång, klapplek och muggjonglering. Leken har spridits över stora delar av världen genom att vandra från mun till mun och från hand till hand.

Men hur började det? Olika klapplekar, där även redskap ingått, är något som funnits i alla tider. Just den aktuella leken och sången kommer från filmen Pitch Perfect. Där är det skådespelerskan Anna Kendrick som framträder med mugg och sång. Jag är dock övertygad om att de flesta skolbarn som leker och utvecklar cup song inte vet något om varken filmen eller Anna Kendrick. Leken lever sitt eget liv, utvecklas och vandrar vidare från person till person precis så som lekar, berättelser och sånger alltid gjort. Numera hjälper dock webben till med spridningen. Nedan ser ni först orginalet och sedan några av de varianter som finns på webben. Vill du se fler versioner? Då rekommenderar jag att du går till en skola nära dig eller frågar en släkting i skolåldern. Säkert får du då många fler varianter på denna populära lek och sång. Varför inte prova själv?

1 kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Afrikansk afton

Afrikansk-afton_1

I tisdags hade vi en härlig afrikansk afton på Sagomuseet. Sophie Åström berättade om sitt arbete i Bolgatanga i norra Ghana, där berättarentusiaster arrangerat World Storytellingday tre gånger. Nu vill museet och kulturcentrat söka sig ut på landsbygden och spela in de gamla berättelserna. Anna Liljequist och Meg Nömgård berättade afrikanska sagor och så åt vi afrikansk pumpasoppa. Till efterrätt blev det läckra afrikanska varianter på våra munkar, bara så mycket vackrare och godare.

Afrikansk-afton_2

foto: Björn Gullander

1 kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Nu åker vi till Island!

Med jämna mellanrum arrangerar Berättarnätet Kronoberg sagoresor för våra medlemmar. Vi har rest till Norge, Tyskland, Frankrike och Färöarna. Det har varit fantastiska resor där vi lärt känna ländernas sagor och berättelser och träffat många gästfria och härliga personer. I Norge och på Färöarna berättade vi också flitigt och knöt värdefulla kontakter för vårt fortsatta arbete.

 

Island har länge stått på vår önskelista. Äntligen! Nästa år åker vi dit. Du har möjlighet att följa med! Läs allt om vår resa i sagatraditionens spår här.

IMG_3145

Gullfoss, februari 2012. Foto: Nanna Hermansson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet