Författararkiv: Mikael Thomasson

Konstruera berättelser

Jag har ofta tänkt att det borde gå att ta tillvara berättandets kraft i många fler sammanhang än vad som är vanligt. Det måste gå att som pedagog med enkla medel omvandla torr fakta till fängslande berättelser. Självklart kommer man som pedagog inte att uppnå samma tekniska skicklighet som t ex Selma Lagerlöf i Nils Holgersson, men det man förlorar på bristande teknik tar man igen genom att anpassa historien till nuet och till de elever som just du har framför dig.
Jag har  pröva tre olika metoder för att konstruera berättelser.

 Motsättningar
Boken ”Berätta som en Saga” gav mig inspiration. Den handlar om hur man kan lägga upp undervisningen så som en god berättelse är uppbyggd, vilket inte nödvändigtvis innebär att man behöver berätta. Kieran Egan – bokens författare –  hävdar att barn är fantasirika men att vi i skolan har lagt störst vikt vid det förståndsinriktade och mindre på fantasi. Egan talar om att sagans tydliga motsatser är viktiga för att göra ny kunskap meningsfull för eleverna. Han säger också att vi istället för att börja med det som är känt för eleverna så borde vi börja med det som är mest okänt. Det extrema säger oss något om vår egen verklighet och stimulerar vår fantasi.
Exempel i lågstadieklass
Jag skapar en ramhistoria. Den handlar om nutids professorn som gör en tidsresa till stenåldern. Han vill lära stenåldersmänniskan modern kunskap. Pax  gör sig ovän med stenåldersmänniskorna Han vill  nämligen göra dem civiliserade och de tycker han är ociviliserad. I berättelsen finns med fakta beskrivningar om Stenåldersredskap, hur man bodde , vad man åt och hur man skaffade mat. Här vill jag få spänning genom att skapa och utveckla motsättningar mellan dagens civilisation och stenåldern

Klä om folksaga
Ett annat sätt är att använda sig av episkt uppbyggda folksagor som inte alltid är uppbyggda på stora motsättningar men har ett tydligt problem som skall lösas och en stark ramhistoria som jag vet fängslar. Jag tar helt enkelt en gammal folksaga och klär om den i den dräkt som passar mitt syfte.
Jag har  t ex berättat Järn Hans i stenåldersversion. Även här väver jag in fakta om stenåldern på ett liknande sätt som när jag arbetar med motsättningar

Klassisk dramaturgi
Ett tredje sätt att arbeta på är att utgå från dramaturgins grunder och utifrån det skapa en berättelse. Det finns lite olika modeller, men grunden är nästan alltid att en god historia skall innehålla  en huvudperson, en plats och ett problem.

 Ett alternativ till att konstruera berättelser, är att berätta folksagor som redan finns. Även dessa innehåller självklart mycket kunskap.
Med risk för att jag talar emot allt som  jag hittills sagt i denna artikel, så skulle jag vilja avsluta med att påstå följande:
 Det viktigaste är- trots allt- inte den kunskap som finns i en berättelsen, utan de frågor som väcks efteråt. Frågor och berättelser tänkte jag att Ola Henricsson skulle få berätta mer om i berättarpedagogik 10.

Mikael Thomasson

Berättelsens kraft

Alla som berättat sagor, sägner eller minnen för barn vet vilken magi som ofta uppstår. Det finns mig veterligen inget som skapar sådan koncentration i ett klassrum som berättandet.

Varför är det så? Jo, dels tror jag att det beror på den unika kontakt som skapas mellan en levande berättare och lyssnarna.

Dessutom är en bra berättelse uppbyggd på ett sätt som fångar lyssnaren. Den  kopplar ihop fakta med känslor och fantasi, det är det som engagerar. En bra historia har fängslande inledning, ett problem, tydliga motsättningar, människoöden att engagera sig i och sist men inte minst ett tydligt slut.

Med andra ord : Det som väcker känslor det minns man

Själv har jag flera gånger råkat ut för föräldrar som berätta att deras barn nästan ordagrant återberättat halvtimmeslånga sagor hemma vid köksbordet. Min egen dotter kom hem när hon gick i tvåan och sa:

”Pappa,  fröken Gunilla skällde på mig idag och försökte bitas!! ”

”Va, Vadåå!!”, sa jag

Nora: ”Ludvig Beethoven ”

Jag: ”Va!!”

Nora: ”Gunilla berättade om Ludvig. Han hade en Jätte sträng pappa som tvingade honom att gå upp mitt i natten för att träna piano. När han blev vuxen var Beethoven jätte duktig men lika sträng mot sina pianoelever. Om de hade glömt göra läxan så skrek han åt dom och bet dom i axeln.”

Jag: ”Jaha, nu förstår jag, det var när fröken Gunilla berättade som hon låtsades att hon blev så arg att hon ville bitas? ”

Nora: ”Just det, har du femman? ”

Vi lyssnar tillsammans, under tystnad, på Beethovens femte symfoni.

Efteråt säger Nora: ”Han hette nog Bethoven för att han bet folk.”
Låt gå för att hon inte fått all fakta rätt, men genom att Beethoven presenterades i en berättelse där Nora fick använda sig av sin fantasi och inlevelseförmåga så har personen gjort ett helt annat intryck på henne än vad en vanlig föreläsning hade gjort.

Tidigare använde  man ofta den goda berättelsen som kunskapsförmedlare i skolan. Selma Lagerlövs ”Nils Holgerssons underbara resa” är kanske det kändaste exemplet. I Berättarpedagogik 9b kommer jag att ge exempel på mina försök att  använda berättelsen på ett liknande sätt.

Mikael Thomasson

Retorik

I muntligt berättande är själva framförandet minst lika viktigt som berättelsens innehåll. När man står inför en grupp och skall berätta en historia eller hålla ett tal så är det lätt att nervositeten får en att tala entonigt, med ett kroppsspråk som säger: jag är livrädd.  Då kan det vara bra att bli medveten om att röst och kroppsspråk  går att träna. De är medel som man aktivt kan använda för att fängsla en lyssnarskara. Här följer några övningar som tränar  KÖR. K- står får Kroppspråk, Ö- står för Ögonkontakt och R- står för Röst.

Svepet (Ögonkontakt)
Stå i en ring och låt blicken svepa runt på kamraterna. Tycker man det är otäckt att titta i ögonen, kan man titta på hårfästet eller liknande.Försök behålla ”Svepet” i alla andra övningar söm tränar KÖR

Jag är så glad (Röst, ögonkontakt)
Barnet väljer en mening att säga, t ex: ”Jag är så glad”. Han/hon väljer sedan en känsla som inte alls passar ihop med orden; t ex: arg, ledsen eller blyg. Denna övning kan också göras i helgrupp, alla säger meningen samtidigt

 Glada punkten (Kroppspråk, ögonkontakt)
 Barnen står i ring och får följande instruktion: – Ställ dig med benen lite isär. Känn ”gasen” under fötterna. Sedan sträcker du på dig , visar glada punkten som sitter mitt på bröstbenet  När du gör så här visar du  dig själv och din publik att du är säker och glad.

50 – öringen(Kroppspråk, ögonkontakt)
Egentligen en variant på övningen ovan. Låtsas att du har en 50-öring mellan skinkorna. Knip ihop skinkorna för att inte tappa pengen.
När du gör det sträcker du samtidigt på ryggen. Det blir lätt en massa skratt när man gör denna övning. Dels inför tanken att man skall ha en femtioöring mellan skinkorna, dels för att man lockas att överdriva. Fördelen är att barnen aldrig glömmer denna övning.

Berätta Rotvälska  (Ögonkontakt, kroppspråk och röst)
Barnen får i uppgift att berätta en historia om ett vardagligt ämne, t ex: ”min semester”. De skall dock berätta på ett språk ingen förstår och uppmanas därför använda röstläge och kroppsspråk. Om man vill kan man låta en annan person vara expert på språket och översätta.  En tredje variant är att man sätter talaren på en stol med händerna i knät. Därefter tar man fram en stor jacka som läggs över talaren.  Slutligen får en annan person sätta sig bakom och stoppa in sina armar i jackan. En övning där berättaren och arm-ägaren ofta får de som lyssnar att skratta.

Mikael Thomasson

Hur man tillsammans kan utveckla berättelsen.

Många frågor
När barnen berättat sin historia, får lyssnarna ställa nyfikna frågor .
Frågor som inleds med Hur? Vem? Vad? Var? och när? är exempel på bra  frågor vars svar kan utveckla historien . Varför frågor  är däremot svåra och får användas med urskiljning. Ett sätt är att under några få minuter bombardera berättaren med frågor. Vad han än svarar så är det rätt. Det ända han inte får säga är  jag vet inte . Berättaren uppmanas att genast berätta igen och då  väva in några av svaren i berättelsen. Förhoppningen är att berättaren på så vis skall få hjälp att ytterliggare utveckla sagan. Att fråga på detta sätt kräver träning, därför är det bra om man får göra det gång på gång och att även en vuxen är med och ställer nyfikna och öppna frågor.

 Dra ett ord
Om man kört fast i sin historia kan det hjälpa att dra ett slumpord som man skall ta in i berättelsen. Får man upp en lapp med oväntat ord , kan det hjälpa en  att få ny fart på historien. Har provat läskiga ord, roliga ord m m, men allra bäst funkar alldeles vanliga ord som sko, ficklampa ,bord etc. Med inte läskunniga barn kan man använda föremål eller bilder istället.

Att återberätta

När barn och unga får träna på att återberätta folksagor och sägner  poängterar jag ofta följande saker:

Du kan aldrig göra fel
Gör historien till din egen
Försök minnas bilder, inte orden
Rita är bättre än att skriva

Om barn gör minnesanteckningar för att lära sig berättelsen, lockas de gärna till att försöka minnas de ord de skrivit. Det är jättesvårt och många riskerar att misslyckas. Bästa sättet för barn att lära in en berättelse är istället att rita den. Man kan rita och måla sagan på många sätt. Nedan beskrivs två :

Rita sagan själv
Barnen får ett papper där  skall de rita sin berättelse. de delar in  papperet  i fyra till sex rutor.
Jag ber dem börja att rita sagans inledning för att sedan gå direkt  till sista rutan och slutet.
Först därefter gör de i kronologisk ordning övriga händelser i sagan.  Jag uppmanar dem att berätta för sin bordsgranne samtidigt som de skapar.  När sagan är färdig ritad får man berätta den för en eller två kompisar , först med teckningarna framför sig och så småningom utan papperet.

Rita sagan tillsammans
Jag berättar en saga. Barnen får sedan välja  att rita en händelse ur berättelsen. När alla är klara hjälps vi åt med att lägga ut teckningarna på golvet, i den ordning som de kommer i sagan. Barnen ställer sig sedan vid sin teckning och berättar i tur och ordning vad som händer på deras bild med egna ord, det får gärna hända mer än vad det gjorde när jag berättade. Om vi kommer fram till att några viktiga händelser saknas, får den som vill rita och berätta även den händelsen. Vi håller på några gånger tills vi är nöjda och tycker att vi tillsammans gjort sagan med egna ord.

Mikael Thomasson