Med den här berättelsen önskar Sagobygden alla läsare en riktigt glad midsommar. Vi har tidigare skrivit många inlägg på bloggen om midsommartraditioner. Sök på midsommar, så hittar du dem.
En dräng var förtjust i en flicka.
Men flickan ville inte veta av honom.
Så blev det midsommar
och det var dans på kvällen.
Men flickan ville inte dansa med drängen.
Drängen blev arg.
Han tyckte flickan var stursk och sa:
– Vänta du bara!
I natt ska du ligga i min säng.
Du ska ligga där i bara linnet.
Jag ska nog få som jag vill.
Jag kan en hel del konster.
Drängen hade lärt sig ett knep av en trollkunnig gubbe.
Nu tänkte han använda sig av det.
När flickan skulle lägga sig på natten efter dansen var hon ängslig.
Hon var rädd och tänkte
att det var bäst att vara försiktig.
Hon tog av sig linnet
och drog det över stolsryggen.
Hon sov naken i sängen hela natten.
Hon vaknade mitt i natten av buller.
Hon såg stolen fara ut genom dörren.
Den for in i drängens kammare. Drängen blev bra snopen.
Han hade ju hoppats på att få krama en flickan.
Nu fick han famna stolen i stället.
Bild: Boel Werner ur Midsommar av Per Gustavsson. LL-förlaget, 1997
En regnig måndagmorgon i april för flera år sedan, när jag fortfarande bodde i lägenhet, träffade jag en granne i hissen. Eftersom vi båda hade vänligheten att tilltala varandra fastän vi inte kände varandra, så började vi prata om att det var måndag morgon och att regnet öste ner. Just när vi skulle skiljas åt sa grannen: ”Men vi ska faktiskt vara nöjda med att det regnar nu för mycket regn innan midsommar gör en vacker sommar.” Och så tillade hon: ”Det var åtminstone vad dom gamla brukade säga.”
Och i en arkivuppteckning från 1931 berättar en kvinna född 1864 att när grodrommen ligger högt upp, nästan vid vattenytan, då blir försommaren blöt och det är bara bra för vi kan aldrig få för mycket regn före midsommar.
Flera talesätt visar hur vädret vid jul eller påsk sades förutspå vädret till midsommar: Den vind som blåser på påskdagens morgon kommer att blåsa till midsommar, lika många dagar som det töar före jul, lika många dagar ska det regna före midsommar och lika djupt som oxen trampar i leran vid jul, lika djupt går torkan vid midsommar. I Västergötland ger en torr midsommar en dålig sommar, i Småland är det i stället en våt midsommar som ger samma resultat.
I den gamla kalendern är det flera helgondagar som förutspår vädret, och även om vissa med tiden tagits bort och ersatts med mer moderna namn i dagens kalender, så lever de fortfarande kvar i människors medvetande. Sjusovardagen den 27 juli (sedan 1901 är dagens namn Marta) är ett sådant exempel, då det sägs att om det regnar den dagen så kommer det att regna i sju veckor framåt.
Äldre tiders vädertydor kopplade till almanackan, för att förutspå hur det bland annat skulle gå med skörden, plockas idag upp av massmedia som gärna citerar Bondepraktikan inför högtidsdagar och semester. Och även om tiderna förändras, och förutsägelserna kanske inte alltid går i uppfyllelse, så är det ett sätt att hålla liv i dessa kunskaper som gått från generation till generation. De är en del av vår historia, en del av vårt kulturarv.
Lina Midholm
Källor:
Klintberg, Bengt af (1996): En liten väderbok. Stockholm: FIB:s lyrikklubb.
Klintberg, Bengt af (2001): Namnen i almnackan. Stockholm: Nordstedts ordbok
Uppteckningar från Institutet för språk och folkminnen, avdelningen för arkiv och forskning i Göteborg: IFGH 2427:12, VFF 1827:79, IFGH 1478, IFGH 2481, VFF 1066
Det var en gång en fattig änka. Hon hade bara en glädje i livet: en flitig och gudfruktig dotter som brukade gå till kyrkan i byn varje söndagsmorgon. Hon hade ett glatt sinnelag och sjöng hela tiden. En dag gick flickans mamma ut i världen för att söka efter arbete. Hon ville skaffa ett bättre liv för sin dotter. Flickan väntade på henne hemma, i den fattiga stugan. Men hennes mamma dröjde. Hon dök inte upp på flera dagar. Flickan satt hemma och väntade på henne. Efter ett tag kunde hon inte längre sjunga på grund av sorg. När hon förstod att hennes mamma inte kom, klädde hon sig i en svart klänning. Sedan tog hon en kruka med vax och ett garnnystan och gick för att leta efter sin mamma.
När hon råkade gå förbi en kyrka stannade hon och gjorde ett ljus av vax. Hon tände ljuset vid jungfru Marias ikon och bad henne om hjälp med att hitta sin mamma. Den fromma flickan vandrade runt i världen tills vaxet och garnnystanet tog slut. En dag, medan hon låg på knä framför en ikon, lösgjorde sig jungfru Maria från den. Hon närmade sig den bedjande flickan och förvandlade henne till en liten fågel för att hon inte skulle lida mer. Fågeln hade blanka svarta fjädrar och en näbb gul som vax. I nästa stund började den sjunga. Fågelns sång påminde om melodierna som flickan brukade sjunga när hon var hemma i sin by. Folk som hörde det, stannade upp och lyssnade på hennes vackra sång. De kallade fågeln koltrast.
Sagobygdens Blogg 