Hjortsprånget omkring 1930
Vid Skäralids södra sida skjuter en smal rygg ut över dalen. Det är Hjortsprånget eller Hjortaknipet. Du får inte ha anlag för svindel om du ska våga dig ut på den smala stigen omgiven av branta stup. Det berättas att klippan har fått sitt namn av att jägarna långt tillbaka i tiden drev hjortarna ut på den smala stigen och så störtade de ner i dalen.
En gång i krigstid dömdes en tillfångatagen fiende, en hövding, att med förbundna ögon rida ut på Hjortsprånget. Han sporrade sin häst och red på den smala stigen ut på klippan. Men här stegrade sig hästen framför bråddjupet, snurrade runt på bakhasorna och tog några väldiga språng tillbaka in i skogen och försvann och räddade därmed sin herre från en säker död.
Utsikt från Hjortsprånget i dag
Sagobygdens Blogg 
Tycker vi ska sluta med självcensur av ”känsliga” berättelser i samhället för det gagnar ingen utan förr eller senare ställer till med någon skada. Det är slags historierevisionism att inte berätta sanningen. En berättelse förpliktigar att innan denna publiceras ha granskats först, så att inget förvrängs eller delar undanhålls.
Det var en skånsk frihetskämpe från den erövrade Östra Danmark, efter Roskildefreden 1658, som tvingades rida mot stupet. Karl 11:s knektar stack ändå ihjäl honom sedan hästen kastat av ryttaren trots lovord om att han skulle skonas. Om detta finns i Krigsarkivet i Stockholm, där det för övrigt utförligt går att läsa detaljerade rapporter från de olika befälhavarna hur de lyckats med att inte spara en själ från ca 200 byar i Skåneland (nuvarande Halland, Skåne, Blekinge och Bornholm).
Nämn saker för sitt rätta namn, låt betraktaren själva bedömma vår historia för Skåne tillhör numera hela svenska staten.
En sägen gör inga anspråk på att berätta sanningen. Jag förmedlar vad som har berättats i folktraditionen. Sägnen finns också i andra varianter. Men din bakgrundsbeskrivning är spännande och jag är tacksam om du hör av dig till mig, vill gärna prata mer om det: per.gustavsson@telia.com