Nu är Halloween och spökenas natt. Många menar att det här med spöken och gastar bara är fantasier och påhitt. Då kan det passa att avsluta den här lilla miniserien med spökhistorier på bloggen med en historia om en flicka som absolut inte trodde på spöken. Fler spökisar kan du lyssna på i Sagommuseets Berättarskatten.
En flicka trodde inte alls på gastar och gengångare.
Hon hade enkla förklaringar till det som kallas för spökerier.
Att det hördes konstiga ljud från gamla hus var väl inte så konstigt.
Virket i gamla trähus rör sig när det blir kallt och när det bli varmt.
Då knäpper det och låter underligt.
Konstiga ljud uppe på vinden
är bara möss som springer omkring
och fladdermöss som flyger.
Att det finns en vit fru på ett slott är inte heller konstigt.
Salarna är stora och korridorerna långa.
Är man mörkrädd är det kusligt att gå i ett slott om natten.
Då är det inte underligt att man inbillar sig en massa saker
och ser sådant som inte finns.
Det kanske bara är en gardin som fladdrar
när vinden drar genom springorna i väggen.
Att saker försvinner spårlöst är vanligt.
Vi glömmer var vi lagt nycklar, glasögon och annat.
Då är det lätt att skylla på ett spöke.
Annat är bara drömmar.
Just i det ögonblicket när man vaknar
kan det vara svårt att skilja på vad som är dröm och verklighet.
Då kan man få för sig att en skepnad står vid sängkanten.
Ja, så tänkte den här flickan.
– Förresten, sa hon, är mycket bara bus.
Folk älskar att klä ut sig till spöken och skrämma sina vänner.
En kväll var hon på väg hem.
Då fick hon se en vit varelse komma emot henne.
Hon blev snarare arg än rädd
och när skepnaden kom närmare såg hon
att det var en karl svept i ett stort vitt lakan.
Han försökte skrämma henne.
Men det gick inte.
Flickan ryckte till sig lakanet
och utan att vända sig om en endaste gång fortsatte hon raskt hem.
Men då hon kom in i huset,
sa hennes syster att lakanet luktade lik.
Flickan stoppade lakanet i soptunnan.
Den natten vaknade flickan av att husdörren for upp med en smäll.
Snart hörde hon fotsteg i trappan.
Vem var det som kom?
Alla i huset låg ju i sina sängar och sov.
Underligt att någon var uppe så här sent.
Fotstegen stannade utanför dörren till flickans sovrum.
Så gick dörren till sovrummet upp
och med ens blev det kallt och fuktigt i rummet,
som i en gammal matkällare.
En kylig vind svepte igenom rummet och ryckte till sig flickans lakan.
När lakanet for ut genom dörren hörde flickan ett ihåligt skratt:
– Ha, ha, ha! Ha,ha, ha!
Du tog min vita svepning, nu tar jag din.
Nu ska du få känna på en gastakyss och en gastakram!
Flickan låg där alldeles naken i sängen.
Hon brukade sova utan nattlinne.
Det blev hennes räddning,
för nakenhet skyddar mot spöken.
När spöket upptäckte att flickan låg naken i sängen
kunde han inte göra henne illa.
Samtidigt som dörren slog igen
hörde flickan hur någon skrattade och ropade:
– Ha, ha, ha! Ha, ha, ha! Hon tror att spöken inte finns!
text: Per Gustavsson, pergustavsson.nu
bild: Per Gustavsson, pergustavsson.se
Ur vår bok Gastar och gengångare, Alfabeta 2012
Sagobygdens Blogg 