Lungörten, vars vitfläckiga blad påminner om lungor, har använts för att bota lungsjukdomar.
Att en växts utseende genom likheten med kroppsorgan berättade vilka sjukdomar den kunde bota kallas för signaturlära. Rektor Johannes Henriksson i Dals-Rostock ägnade sitt liv åt att sprida kunskap om medicinalväxter. I sin bok Växterna i de gamlas föreställningar, seder och bruk, som utkom 1911, skriver han så här om lungörten och signaturläran.
Fordom troddes att varje växt genom sin form och färg tillkännagiva för den uppmärksamme iakttagaren, mot vilken eller vilka sjukdomar den kunde lämna bot. Hade en växtdel någon likhet med ett hjärta, utgjorde han ett hjärtstyrkande medel, och om han påminde om ett huvud, kunde han anlitas mot smärtor i huvudet. Mot gulsot tjänade alla växter med gul saft, och mot halsbränna var brännässlan den lämpligaste.
Vilken växt ägnade sig under sådana förhållanden bättre som botemedel mot heshet, blodspottning och sjukdomar i lungorna än lungörten, vars nyss utslagna blommor äro ljusröda, längre fram violetta och slutligen mörkblå alldeles som färgskiftningarna hos blodet, all efter som detta strömmar från eller till lungorna.
Per Gustavsson
Sagobygdens Blogg 