Spillkråkan

När jag rustar ett rum i huset vid Dalälvens strand i norduppländska Älvkarleby, faller ett rispapper ur en bok. På rispapperet ett träsnitt, nu tio år gammalt, föreställande en spillkråka, en tillkråka, en stönkråka: regndrypan, veknarrn, hjertnidsfogeln, tyrkråkan, svarthackspetten, spjunkrakan, regnspätten, regenkricken, vattfågeln, hultskrytan, tillan, regnripan, häxfågeln, tykråkan, tåiten, störnkråkan, regnpjukan.

Ja, kärt barn har många namn.

Här nära Dalälven utlopp har vi gått om hackspättar, gröngölingen är ganska rar, men den större hackspetten och spillkråkan vågflyger mellan torrfurorna allt som oftast. De där hackspettarna hörs rätt väl och såväl deras hackande som spillkråkans karaktäristiska klyande, det utdragna tylängtande ljudet och de linjer deras flygande ritar i skogsluften, hjälper oss att se avstånd och rum i naturen.

Boken träsnittet  tjänat som bokmärke i är del ett av ”Gyllene äpplen – Svensk idéhistorisk läsebok” (Atlantis 1991) och det har legat mellan sidan 584 och 585, ett avsnitt i tvåbandsboken som bär rubriken ”Jämlikhetsyra” och handlar om Thomas Thorild och de influenser Baroch Spinoza hade på Thorilds filosofi och om utgångspunkten i Newtons mekanistiska världsbild, men med egen där Thorild menade att partiklarna i världen och den gudomliga rörelsekraften bildade materien – som var i ständig förvandling. Ja, där har den avbildade spillkråkan varit instängd i nio år.

Ur anteckningarna november 2002:

I torsdags besökte jag SOFI i Uppsala. Det var en alldeles fantastisk dag då förste arkivarien Bodil Nildin-Wall tog emot och generöst öste ur sitt kunnande, med finess hjälpte mig in i katalogkortens labyrintiska värld och bjöd in till lystet sökande i biblioteket.

Syftet med besöket, förutom att studera en kär fågels många namn, var att bekanta mig med miljön. Syftet uppfylldes med råge och jag hann till och med med att sitta i forskarsalen och studera sägner från Bergs socken i Jämtland och Älvkarleby socken i Uppland.

Gunilla som plockade fram de dokument jag ville läsa, levererade med inspirerande fart och kopieringsmästaren gjorde sitt nästan innan jag bett om det.

För att försöka säga det en tredje gång: i SOFI i Uppsala finns en sådan mängd intressant material om ord, namn, sägner, sagor, skrönor – insamlat under 18- och 1900-talen – att det skulle räcka till många läsvärda böcker och det vore gott om denna väsentliga del av vårt kollektiva minne offentliggjordes i större omfattning än vad som nu är fallet.

Hur var det med den kära fågeln, spillkråkan? Jo, vi har haft en sån hackare luftdoppande och trillande till och från här på Mon och när första snön föll, skars en bild av spillkråkan, eller rödmössan som den heter på sina håll i Uppland, skars ut i päronträ. Färg rullades på och här intill ser du resultatet. Från jämtsk barndom hade i minnet sparts namnet svartspett och nog har denna fågel många namn: tillkråkan, stönkråkan, regndrypan, veknarrn, hjertnidsfogeln, tyrkråkan, svarthackspetten, spjunkrakan, regnspätten, regenkricken, vattfågeln, hultskrytan, tillan, regnripan, häxfågeln, tykråkan, tåiten, störnkråkan, regnpjukan.

SOFI heter nu Institutet för språk och folkminnen och har i vidavärldenväven adressen: http://www.sofi.se/

Bengt Söderhäll

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s