Isländska sägner om trolldom

I många socknar i Sverige berättas det om präster som kunde mer och såg mer än sina prästkollegor. Folk sa ofta att de här prästerna hade gått i svartkonstskolan i Wittenberg i Tyskland. En del präster saknade till och med skugga. Vid examen i svartkonstskolan krävde den onde att få den person som gick sist ut genom dörren. Den förslagne prästen som gick sist, sa då till Skam, att han skulle ta den som gick efter honom och det var hans skugga.

I Göinge, där jag bor, har folktraditionen helt enkelt flyttat den här svartkonstskolan till några stora stenar långt ute i Göingeskogen, där många av bygdens kloka sägs ha få sin skolning. (Läs mer i Göingesägner, 2009)

Sägnerna om djävulens svartkonstskola i Wittenberg är välkänd i många europeiska länder.

På Island berättas det att prästen Sæmundur den vise bevistade Svarta skolan. Han levde på Island i början av 1100-talet och länge trodde man att det var han som sammanställt Eddans dikter. Nu har  Stefan Ottman översatt isländska sägner till svenska i boken Bruka galder och väcka gastar med undertiteln Isländska sägner om trolldom. I boken kan man läsa en lång rad fascinerande sägner om just Sæmundur den vise och många andra präster, bland annat hur det kom sig att vulkanen Hekla började att spruta eld.

Motiven i sägnerna är fantasieggande. Här tvingas döda upp ur sina gravar. Några pojkar hittar en klok präst liggande utan huvud i kyrkan. En gammal kvinna i Norge hämnas på en islänningen och så kommer rävarna till Island. Hud från döda människor används till magiska byxor. Allt är mycket tacksamt att återberätta muntligt. Varför inte för Harry-Potterfrälsta barn?

Boken är vackert illustrerad med trolldomstecken som användes av allmogen för att skydda sig mot gastar och andra väsen. Den avslutas med värdefulla kommentarer. Boken är utgiven av Lindskogs förlag och kan köpas på Sagomuseet, se http://www.sagobygden.se/butiken/bocker.

Per Gustavsson