Saga Alexandersson om Högskolekurs i Muntligt berättande, del två

Saga berättar på högskolekursen, del 1

I samarbete med Högskolan Gotland har Sagomuseet kunnat erbjuda en högskolekurs på distans om 15 poäng för berättare som haft tid och lust att förkovra sig i berättande på såväl praktisk som teoretisk grund. Kursen har till dags dato gått i fyra omgångar. De fysiska träffarna har ägt rum i Ljungby på Högskolecentrum Garvaren. Det har rört sig om helgträffar, fredagskväll och lördag, ungefär en gång per månad under februari-maj med berättarfestivalen i juni som en final, där eleverna förväntats berätta inför publik.

Kursdeltagarna har på de praktiska träffarna fått möta professionella berättare av mycket hög klass som genomfört berättarövningar av många olika slag. En heldag ägnades åt en bussresa mellan de olika sägenplatserna i sagobygden med Per Gustavsson som självskriven färdledare. En helg ägnades åt berättande med barn med Monica Eriksson som kursledare. Andra kursledare var Christina Claesson och Svend-Eric Engh, kända namn i berättarvärlden. Som ansvarig för kursen och också högt uppskattad kursledare stod Ulf Palmenfelt, professor i etnologi på Högskolan Gotland. Tämligen omfattande teori har man fått läsa in på egen hand med visst stöd av ett chattforum på nätet och de betygsgrundade uppgifterna har bestått av utredande frågor vars svar lämnats på samma kurshemsida.

Nu var det dags för starten på en efterfrågad fortsättning på 15 poäng. Vi var en skara på ca 25 mycket förväntansfulla elever som hälsades välkomna av Ulf Palmenfelt på fredagen, och lika trevligt var det för oss att återse Christina Claesson.  På frågan om varför vi kommit till kursen blev svaren enstämmiga: Det var så roligt på den förra kursen. Man ville lära sig mer.

Under lördagen ledde Christina övningarna.  Lärarna hade träffat de allra flesta av oss, men de som nu sökt kursen hade gått den första omgången vid olika tillfällen och kände inte varandra. Det blev alltså en del nya namn att lära sig och eftersom minnesträning är en del av berättandet, fick vi börja öva omedelbart. Hur gör man för att få kontakt med sina åhörare? Vi tränade detta på olika sätt Vi tränade också på att sätta ihop berättelser enligt ett givet schema, där varje fas är lika bärande och viktig. Arbetet skedde i grupper om fyra och vi fick ta fram vår improvisations- och samarbetsförmåga när vi utifrån givna premisser; två karaktärer, en plats och ett föremål, satte ihop de mest fantastiska och vitt skilda historier. Steg för steg i berättelsen möttes vi av olika utmaningar Att lära under så positiva former är fantastiskt roligt. Stämningen i gruppen var generös och tillåtande, och när vi skingrades klockan fyra för att återvända till hemorter som låg allt emellan Sundsvall längst i norr och Landskrona i söder, är jag förvissad om att berättelserna surrade som getingbon i huvudena på oss allihop. I början av mars strålar vi samman igen, i ett då förhoppningsvis vårligare Ljungby.

/Saga Alexanderson