De blyga drakarnas lek
Som alla vet finns det mängder av olika drakar. Alla drakar är olika. Men en sak har de gemensamt. De är mycket blyga och därför är de också mycket ensamma.
Dock!
En dag upptäckte en liten blyg drake att den inte ville vara ensam längre. Den gick till de andra drakarna och sa: Jag vill ha en vän.
– Vadå vän ,sa de andra blyga drakarna. Vi är ju så olika.
– Visst, sa den lille blyge. Alla är vi olika, men jag är lik….. mig själv, för jag har så långa öron.
Alla de blyga drakarna klappade i sina tassar.
Då sa en av de andra blyga drakarna.
– Jag vill vara vän med en som har långa öron, för jag har så slafsiga fötter.
Alla de blyga drakarna klappade i sina tassar.
En annan blyg drake sa då:
– Jag vill vara vän med någon som har slafsiga fötter för jag har en alldeles grön nos.
Så fortsatte de hela eftermiddagen. Den ena efter den andre draken ville ha en vän, fast de var så blyga och olika.
När kvällen kom var alla drakarna vänner.
Och för att fira alla blyga drakars vänskap så dansade de den stora drakdansen.
Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar.
Lekinstruktion
Den här texten är väl tillräckligt fånig för att man ska förstå att det är en introduktion till en lek?
Barn och vuxna sitter utspridda på golvet.
Lekledare berättar att vi ska leka att vi är blyga drakar. Alla känner sig så ensamma och vill så gärna ha en vän. Men alla är ju så olika och så blyga.
Så reser lekledaren sig upp och säger: Jag vill ha en vän, för jag har så långa öron (eller något annat fånigt. Meningen med leken är bland annat att våga hitta på fåniga saker.)Lekledare går därefter och sätter sig någon annanstans. Någon annan reser då på sig och säger: ”Jag vill vara vän med någon som har långa öron, för jag har så slafsiga fötter.” Och går sedan fram och sätter sig vid sidan om den första.
Allteftersom man säger att man vill ha en vän så reser man sig upp och sätter sig bredvid den utvalde. Det blir liksom en lång orm till slut och när den förste reser sig för att ta den siste i hand så blir det en ring.
Och då kan man dansa.
Hemmeströ i mars 2010
Eva Skantze
Sagobygdens Blogg 