Författararkiv: catarinacarleson

När året nått fram till midsommartid är det alltid några olika minnen som kommer för mej. Det är midsommarafton som den var då jag var barn. Vi firade ofta hemma, med bara familjen eller med grannarna, traditionsenligt med nypotatis, sill till middag och midsommarstången som vi lövade och sedan dansade runt. På kvällen skulle vi barn, jag och mina två systrar somna med öppet fönster för barnkammarens fönster vette mot skogen och där i skogen låg ett hus ”Winquistas”, där det alltid spelades dragspelsmusik på midsommarafton. Så vi somnade till dragspelsmusik och sommarvindens sus, samt med 7 sorters blommor ( som vi plockat på en sen promenad). under huvudkudden. Midsommardagen hände det att vi åkte till Linne´s Råshult där det var dans runt midsommarstång, folkdanslag och kaffeservering.

Midsommarminnen är också minnen från då mina barn växte upp, även då firade vi oftast inom familjen men någon gång hände det att jag arbetade midsommarhelgen, och det är ett sådant tillfälle jag tänkte berätta om nu.

Det hände i slutet av 1990-talet då jag arbetade inom äldreomsorgen i Lönsboda i nordöstra hörnet av Skåne. De äldre talade om att det inte var den riktiga midsommarafton, denna fredag utan att det var först om några dagar, egentligen. De tänkte på gamla tider då midsommarafton alltid inföll den 23 juni, och midsommardagen således den 24 juni. Detta ändrades 1952, för att därefter alltid infalla en fredag.

Sill och nypotatis fick de såklart till lunch, där på äldreboendet och på eftermiddagen vankades det kaffe med gräddtårta rikligt dekorerad med jordgubbar i mängder! Jag serverade kaffet, gick runt och pratade lite med de äldre och bjöd påtår. Det satt två män lite för sig själva, och pratade. De sa då jag kom med kaffet, att det var synd att jag jobbade på midsommar. De tyckte att jag som var ung skulle väl hitta på roligare saker, t ex gå på dans, och inte jobba en dag som denna. Så kom det sig att jag frågade hur de hade firat midsommar förr, när de var unga.

De båda äldre herrarna tittade på varandra, och sen började de berätta på sin genuina dialekt! När den ena tystnade fyllde den andra i, det kom det ena minnet efter det andra. Jag fick en bild uppmålad för mig och när jag kom hem skrev jag en dikt om det.

Missömmerdauns:

Ja sporde twau gobba

påu himmet i åns

har då ginge

påu missömmerdauns

Dåu såu ja hå de lyste

i yvona ( ögonen) påu de twåu

å de begynte prada

om hå de va dåu

De prada om na dansebana

vi nu ej länge konna ana

den låu nå ve Hjärtasjön

å va te missömmar

lövad o grön

Dit nå de ginge o cykla

i stora flocka

å herana va karia ( stolta)

som onga tocka (tuppar)

Gräbborna va granna

å hade nya klär

solen sken påu himmelen

ja de va vackot vär

Sen de dansa o skratta

ja de ble tjo o tjim

o klöckena hon ble mitt öm nötten

när de begynte ge se him

Ja jag sporde twåu gobba

om missömmerdauns

å finge så twåu onga hera ( i detta fall ynglingar)

i deras yvons ( ögons) glans/

Midsommartid sägs vara en magisk tid och om du använder lite ”fantasimagi” så hoppas och tror jag, att du kan läsa dikten, även då den är skriven på göingska.

Glad midsommar!