Månadsarkiv: januari 2013

Stallo

stalloSamtidigt som det muntliga berättandet de senaste decennierna lyft fram folkliga berättargenrer som sagor och sägner, har folktrons väsen även intagit den skrivna diktningen. Vi har mött spiritusar och basilisker, vampyrer och älvor samt döda som firat nattliga gudstjänster.

Nu har Stefan Spjut skrivit en spänningsroman med namnet Stallo. I samisk folktro är stallo trollfolket. De var stora som jättar och talade samma språk som samerna, var klädda som dem och hade renar. De var både onda och goda, men inte särskilt kloka, så ofta blev de lurade av samerna. Stallo kunde, precis som de sydsvenska trollen, röva bort små barn.

I Stefan Spjuts roman kan stallona ta djurgestalt, en parallell till alla berättelser om hamnbjörnen, en människa i björnens skepnad. Det är romanens förklaring till att stallon och små vättar ha existerat i hundratals år utan att människor i dagens samhälle har varit medvetna om deras reella existens.

Stefan Spjut tar ut svängarna ordentligt men har svårt att hålla ihop historien. När boken slutar efter 600 ibland alltför pratiga sidor, hänger fortfarande många trådar lösa. Som läsare förstår jag aldrig riktigt varför en grupp människor håller sig med stallon och vättar i sina hus och inte ens drar sig för mord för att bevara sin hemlighet.

Spännande? Ja, bitvis.

Läsvärd? Ja, om man som jag är intresserad av folktron. Och jag gillar skrönartade inslag som förbindelsen mellan stallo och trolltecknaren John Bauer.

Per Gustavsson

Stefan Spjut: Stallo. Stockholm, 2012. ISBN 978-91-0-012119-7

Vill du läsa läsa sägner om Stallo rekommenderar jag Daga Nybergs bok Solskatten som kom ut 1986.

1 kommentar

Under Folktro och traditioner, Litteratur

Sällskapsspel och lekar som utvecklar språket

Julhelgen är sällskapsspelens och lekarnas förlovade tid. Så är det i vår familj och jag tror många känner igen sig. Plötsligt får man en massa ledig tid som man kan ägna åt umgänge. Vad är väl bättre då än att umgås med hjälp av sällskapsspel? Här kommer några favoritspel hos familjen Thomasson. Att alla är språkspel säger väl en del om vår familj.

Hel och halvspöke
En lek som går till på följande sätt:
Person 1 säger en bokstav. Person 2 skall säga en ny bokstav som skall kunna bilda ett ord tillsammans med första bokstaven. Han får dock inte avsluta ett ord. Leken går sedan vidare och varje ny person skall lägga på en bokstav utan att avsluta ordet. Den som avslutar ett ord förlorar.

Rappakalja
Är ett  spel som går ut på att komma på trovärdiga förklaringar till svåra ord. Orden är sådana som gemene man vanligtvis inte känner till. Det är meningen att man på ett övertygande vis ska ljuga ihop en förklaring, snarare än att svara rätt. Rappakalja kan köpas som sällskapskapspel, men vi började spela det med hjälp av lexikon. Man tog helt enkelt var sin del av lexikonet och letade upp ord som man gissade att ingen visste betydelsen av.

Story cubes
Ett spel med nio tärningar. Varje tärning innehåller sex bilder. Målet är att berätta en historia som väver in alla nio bilder som kuberna visar.
Köp Story cubes här

Om personen vore…
Ett spel med personnamn. Du väljer ett namn på en frånvarande vän, kändis,  eller påhittad figur. Dina medspelare skall nu lista ut vilken person du valt, men inte genom att ställa de vanliga 20 frågorna. Istället ber de dig att likna din person vid något omänskligt.
Till exempel:  Om din person vore en väska, vilken väska vore hen då? Den som först kan lista ut vem du tänker på vinner.

Lämna en kommentar

Under Att berätta