God jul önskar vi alla bloggläsare med några sägner om årsgång. Det är nog tur att traditioner ständigt förändras och att julnatten synes mer fridfull nu för tiden. För min del räcker en stilla promenad sen julnatt. Det är min tradition.
Den som ville veta vad som skulle hända kommande år, skulle passa på under julnatten. Då skulle man bege sig till sockenkyrkan och gå tre varv motsols runt kyrkan och efter varje varv blåsa genom nyckelhålet. Sen kunde man vandra genom byar och förbi gårdar och bli varse vad som skulle hända. Det kallades för att gå årsgång och traditionen levde särskilt länge kvar i Småland, långt in på 1800-talet. Det kunde vara farligt att gå årsgång, så endast de modigaste och starkaste karlarna vågade ge sig in på det. Man kunde möta gloson, ett spöksvin som kunde ta död på den som var ute julnatten vid kyrkan. ”Han går som en årsgångare”, sa man förr i tiden i Småland om en person som gick raskt och oförskräckt.
Årsgångaren som skrattade
En gång var det en klockare i Vislanda som gick årsgång på julnatten för att skåda in i framtiden. Då fick han se en liten råtta komma dragandes på ett stort halmlass och förstod att det skulle bli bra skörd nästa år. Men det såg för dråpligt ut och han skrattade till. Det skulle han aldrig ha gjort. Efter den natten skrattade han varje gång han öppnade sin mun, och höjde sig samtidigt på tåspetsarna.
Och än värre, alla hans efterkommande straffades på samma sätt.
Gumman som såg sig själv utan huvud
Om en årsgångare kikade in genom ett fönster, och såg någon sitta därinne utan huvud, skulle den huvudlöse dö före nästa jul. En gumma var rysligt nyfiken på vad som skulle hända henne de kommande åren. På julnatten gick hon årsgång och iakttog alla regler som måste hållas. Hennes egen stuga var liten. Den hade bara ett fönster på taket. Hon tog sig upp på en stege och kikade in genom fönstret. Blek av fasa raglade hon tillbaka och vacklade till. Hon hade sett sig själv utan huvud. Stegen hon försökte ta sig nerför förvandlades i hennes tycke till en svart likbår. Och när hon betraktade sina kläder, såg de ut som en liksvepning. Hon fick slag på stället, blev sängliggandes och dog före nästa jul.
Berättelser ur Per Gustavsson: Stora Pockers öga.
Sagobygdens Blogg 