KAN MAN PRATA MED ÅSNOR?
Mallorca, är ett av mina favoritresmål, där jag började arbeta som guide för 60 år sedan. Ön är något större än Gotland. Från slutet av 1950-talet började charterturisterna komma, men långt innan dess har många olika folkslag bott där. Bland annat romarna och araberna, som lämnat ordentliga avtryck. Romarna byggde vägar genom ön som fortfarande används och araberna anlade odlingsterrasser, för att nämna några. Det var romarna som gav namnet till ön. De kallade den Balearis Major, vilket betyder den största av de Baleariska öarna. Mallorca var ett eget kungarike med fyra kungar under en period på drygt 100 år, mellan 1229–1349, därefter har det varit spanskt. På Mallorca finns det många små byar, en del av dem är idag kända turistmål som ligger ute vid kusterna och andra byar ligger inne på ön.
Just i en sådan liten by, bodde Salt och Peppar, vilket på spanska heter Sal och Pimienta. De var två oskiljaktiga åsnor, som hade varit tillsammans sedan födseln. Sal, som var ett silvergrått åsnesto med mjuk och fluffig päls, var lugn och eftertänksam. Medan Pimienta, som var hennes lillebror, var mörkare till färgen och mycket busig. Men han var sällan långt ifrån sin storasyster.
De föddes på en liten gård, som på spanska heter finca. Denna ägdes av Senora Cardona, en mycket gammal änka. Hon tog hand om åsnorna, som om de vore hennes barn. Ofta kunde man höra henne prata med dem medan hon drack sitt café con leche om mornarna, sittande i en korgstol utanför köksdörren. Varje dag berättade hon historier för dem och de lyssnade alltid uppmärksamt. Deras stora vänliga ögon tittade nyfiket på henne, de klippte lite med sina långa åsneöron och gned sin mule mot Senora Cardonas kinder och händer. Fast ibland försökte Pimienta smita in genom den öppna köksdörren, men då fick han bannor av henne.
Tiden gick och när Sra Cardona dog, såldes den lilla gården och allt som fanns där. De två åsnorna höll på att hamna på olika ställen. Ve och fasa! Byborna visste att åsnorna alltid varit tillsammans och hur mycket de betytt för Senora Cardona så de beslöt sig för att hjälpa åsnorna. Man startade en insamling i byn och fick in en rejäl summa pengar och köpte åsnorna. Sen såg man till att Sal och Pimienta blev adopterade av en lokal djurskyddsförening som tittade till dem och de fick ett permanent hem i beteshagen som som ägdes av byn. Varje morgon, utan undantag, stod Sal och Pimienta vid det gamla staketet längs med byvägen och tittade nyfiket på allt som hände. De blev lokala kändisar. När barnen gick förbi hagen till och från skolan gav de äpplen och morötter till åsnorna, turister tog kort på dem och brevbäraren, ja han gjorde som en rutin att stanna varje morgon och klappa dem på mulen. En dag, var det någon som tog en liten video av de två åsnorna och la ut den på YouTube. Den blev mycket uppmärksammad, det kom fler turister till byn och människor från olika länder blev helt förälskade i Sal och Pimienta. De skickade brev till dem och ibland även presenter. En kvinna skickade två hattar av strå som hon tillverkat och som skulle skydda dem mot solen. Sal blev mycket förtjust i sin och hade den ofta på sig. Ibland satte barnen blommor i den för att Sal skulle bli extra fin. Men den busige Pimienta, han åt genast upp sin.
Åsnorna blev också en viktig del av byn och dess traditioner, De var alltid med vid processioner, olika högtider och allehanda festligheter i byn. Ofta gick de först i paraderna och många gånger var de prydda med blomstergirlanger runt halsen.
Och i byn har det blivit ett talesätt att om någon har bekymmer eller besvärligt på något sätt, så säger man: Gå och prata med Sal och Pimienta, de lyssnar alltid. Och så blev det. De båda åsnorna lyssnade uppmärksamt, tittade på den som berättade om sina bekymmer, klippte med sina långa åsneöron och gned sin mjuka mule mot den som hade det besvärligt. Och efteråt sa man alltid, att nu kändes det mycket bättre. Så svaret på frågan om man kan prata med åsnor är: Ja, på Mallorca kan man iallafall.
Vad byn heter där de finns? Tro det eller ej, men det har helt fallit mig ur minnet.
Bilden och berättelsen har sitt ursprung från Irland, men är översatt och placerad på Mallorca av Vibeke Hyltén-Cavallius
Sagobygdens Blogg 