Författaren och journalisten Roland Andreasson har avlidit, 89 år gammal. Han var också en fängslande berättare, både i privata sammanhang och inför stor publik.
Redan sommaren 1991 var Roland med och arrangerade en berättardag i Bollaltebygget, hans älskade gamla unika gård i hemsocknen Knäred. Trots ett ihärdigt regnande kom 160 personer och lyssnade när Roland berättade sin skröna om ”skrigare” som stod på flyttblock och skrek sina meddelanden från by till by. Det var en vidunderlig dag och vi lyssnade till storheter som Thomas Pettersson och Elsa Grave, och själv fick jag nöjet att presentera Mickel i Långhult i denna historiska 1700-talsmiljö.
Efter denna lyckade dag var vi överens om att samarbetet måste fortsätta.
Roland kom därefter att medverka på flera berättarfestivaler i Ljungby. När vi ett år hade dialekter som tema deklamerade Roland på sitt oefterhärmliga sätt Daniel Rydsjös dikter. Så sent som för några år sen gästade han tillsammans med sin livskamrat Kathinka Lindhe Sagomuseet och gestaltade mycket levande H C Andersen.
Anna Pia Åhslund, ordförande i Hallands författarsällskap 2013-2019 tecknar ett porträtt av Roland.
Per Gustavsson
Roland Andréasson föddes 1936 i södra Halland och växte upp på ett familjejordbruk i byn Körsveka, utanför Knäred. Som pojke ansågs Roland ha ”läshuvud” och kostades på realskola i provinshuvudstaden Laholm. Efter avklarad examen gav sig den unge mannen in i 1950-talets expansiva tidningsvärld. Han kallade sig lika gärna för ”murvel” som journalist, och rapporterade om stort och smått, först på Hallands Dagblad, sedan på Hallandspostens Laholmsredaktion, för att så småningom bli en oumbärlig medarbetare på centralredaktionen i Halmstad.
Det som var speciellt med Roland var att han som skribent hade både bredd och spets, såväl rotfasthet på bygden som vittfamnande kulturintressen och egna skrivarambitioner. När jag själv i mitten av 1990-talet flyttade till Halland och fick journalistjobb på Hallandsposten, var Roland en given kulturens stöttepelare på redaktionen – han förstod sig på allt i kulturlivet i södra Halland, han skrev i tidningen om ny avancerad konst likaväl som om visfestivaler, amatörteater- och hembygdssatsningar. Han skrev också egna böcker – ungdomsromaner med idrott som tema, men också en ”rapportbok från ålderdomshem” och flera vackert vemodiga diktsamlingar om bondelivet förr.
Dessutom var han ordförande i Hallands författarsällskap och kände som sådan alla skrivande människor i landskapet. Under Rolands mer än 30 år som ankare för sällskapet ordnades i hans regi inte bara många författarframträdanden och trevliga kollegiala träffar, utan det gavs också ut tre antologier, med bidrag av sällskapets medlemmar och naturligtvis med Roland Andréasson som redaktör. Roland var i hela sitt liv en flitig ”ordbrukare”, stolt över sina rötter i den halländska myllan. Han var en verklig eldsjäl i ordets tjänst. Idag blir kulturpersonligheter med en sådan bredd och spets, som Roland besatt, alltmer sällsynta. Stor skada för kulturen!
Men vi som fick lära känna Roland och samarbeta med honom, sänder honom varma tankar av uppskattning och tacksamhet för hans stora insatser för kulturen i Halland.
Sagobygdens Blogg 