(en gammal folksaga från Rumänien)
De troende i en avlägsen by brukade samlas i kyrkan varje söndag för att lyssna på Evangeliet. En vacker söndagsmorgon blev de överraskade: i stället för den vanliga predikanten dök det upp en annan präst. Han var äldre, men verkade vara säker på sin sak. Han tittade strängt på folket, lade sin hand på den heliga skriften, som låg öppen framför honom och dundrade:
– Gott folk, vet ni vad det står i den här boken?
– Vi vet inte, svarade alla på en gång.
– Om ni inte vet, då berättar jag inte det för er, sade prästen.
Sedan slog han igen boken, steg ner från predikstolen och lämnade församlingen. Den gamle prästen gjorde det inte för att håna de arma människorna, utan för att han inte kunde läsa! Dessutom talade han ganska sluddrigt och var rädd att kyrkfolket skulle skratta åt honom. Så var det med det den där söndagen. När byborna fick veta att den nya prästen skulle komma igen nästa söndag, bestämde de sig vad de skulle svara honom om de fick samma fråga.
Så blev det söndag och det var den nya prästen som kom. När det var dags att läsa Evangeliet, tittade han på församlingen och ställde samma fråga som förra helgen.
– Gott folk, vet ni vad det står i den här boken?
– Vi vet, svarade byborna med entusiasm.
– Om ni vet, behöver jag inte berätta det för er, sade prästen och gick sin väg.
Nu tänkte byborna att de måste hitta ett bättre svar nästa gång. Den tredje söndagen frågade prästen igen:
– Gott folk, vet ni vad det står i den här boken?
– Vi vet, svarade de som satt till höger.
– Vi vet inte, svarade de till vänster.
– De som vet ska berätta för dem som inte vet, sade prästen och lämnade predikstolen.
Sagobygdens Blogg 